Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Ja, vad säger man om Luleå – Oskars (nu hoppar jag över att kommentera den korrumperade Apzebran Nordlöf)?
Luleå vinner nästan alla man-mot-man-kamperna vid sarg både i egen zon och anfallszonen.
I ”normalfallet” kännetecknar det ett lag som kämpar bättre och ett sådant lag vinner matcher.
Men Oskars skiter i det. Uppe i anfallszon köper de att de inte har mycket chans att komma åt puck, vänder rätt snabbt ner för att hjälpa till och stänga till i mittzon när Luleå kommer.
I försvarszon kämpar Oskars mer vid egen sarg men förlorar ofta. Men de kör ett rejält man mon mot-försvar där varje Luleåspelare med puck har en oskar i närkontakt i ryggen. Och det innebär att Luleå får ha puck i Oskars zon, men kan inte åstadkomma något vettigt anfallsspel.
När någon Luleåspelare vrider och vänder och lyckas komma fri från punktmarkeringen kan anfallsbilden ändras något, då Oskarspelarna drar sig lite inåt och kör stor femmannabox. Då får Luleå spela rättvända och passa varandra men utan att åstadkomma några skottlägen, sällan någon back får smälla på utifrån, oskarna kommer ut för snabbt. I stället blir det mest inspel från kant mot mål där en gröt på 6-7 spelare undviker skott på mål, blir bara klubbfäktning och så rinner det ut.
Så Luleå kan få äga mycket av spel men väsentligen ofarligt spel.
Och mot det har Oskars allt inställt på omställningar. Redan när det finns chans för att en oskarsback kan få kontroll på puck sticker flera forwards och så kommer långpassen a la Brillo.