| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Ja, Krim-Kongo blödarfeber (CCHF) sprids ju genom bett av flyttfågelfästingen Hyalomma alternativt genom kontakt med blod från djur som varit friska bärare eller blod från CCHF-patient. Risk framför allt Afrika-Asien, men har länge förekommit nära oss österut som Balkanländer, Turkiet, Ryssland etc framför allt bland de som vistas i skog och mark utanför städer men också t ex hos slaktare etc. Senaste decenniet ungefär 1-2 fall årligen smittade och diagnostiserade i Spanien men inga fall smittade i övriga Europa.
Importfall – där folk smittats i nämnda områden och kommer till Sverige under inkubationstiden <2 veckor – skulle kunna dyka upp men några sådana fall har aldrig diagnostiserats i Sverige.
Men om fästingen etableras i nya områden i Europa kan ju CCHF bli vanligare och det är ju vad som skett i Spanien. Och det är naturligtvis en följd av klimatförändringar med varmare och längre somrar. Några Hyalommafästingar hittades i Sverige för fem år sedan och antogs ha följt med flyttfåglar. Men det kommer nog att dröja länge innan klimatförändringar eventuellt kan ge möjlighet för denna fästing att etableras i norra Europa och ge uppkomst till fall smittade hos oss. Lite högre risk att Tajgafästingen kryper in i Norra Sverige och ger risk för svårare TBE-sjukor.
En liknande risk där klimatförändringar ökat spridning och förekomst av virusbärande insektsvektorer gäller sjukdomar som Denguefeber, Chikungunya, Zika, etc. De är vanligt förekommande i tropiska länder och smittar efter bett av Aedesmyggor (som biter dagtid, till skillnad från malariaspridande Anopheles, som biter på natten). En Aedesvariant som kallas Tigermyggan har allt vanligare i södra Europa och identifieras på senare tid allt högre norrut i Frankrike, Tyskland och norrut på kontinenten. Med fortsatta klimatförändringar kommer den snart att nå Danmark och därefter kan det bli risk att Tigermyggan under sommaren når även Skåne förstås. Det skulle i så fall innebära risk för att folk som bara vistats i Skåne skulle insjukna i t ex Denguefeber. Detta skulle kunna ske inom 5-10 år och även om det inte skulle bli så många sjukdomsfall skulle det ändå få konsekvenser för testning av blodgivare och organdonatorer för att inte riskera att mottagare skulle smittas av givare under inkubationstid. Spridningen av tigermyggan i Europa har lett till att vi redan årligen oftast har rejäla utbrott i t ex Italien, franska riveran och Spanien och det kan handla om hundratals fall under sommar-höst.
Så den generella uppfattningen är nog att tigermyggan kan komma att nå södra Sverige och etablera risk för de virus den kan sprida, medan risken för att flyttfågelfästingar ska etableras och sprida blödarfeber lokalt nog är mycket mindre.
Men allt beror ju på hur klimatförändringarna fortsätter och lokalt i Sölvesborg tycks finnas lokala självutnämnda experter som anser att det finns inga klimatförändringar att bry sig om.