Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Runkarens slutsats är att typ 75% av gångerna handlar det om starkt försvarsspel och likadant gäller för starkt anfallsspel.
Jag tycker det är lite svagt analyserat. Har kollat senaste 30 svenska mästarna (avstår från de inofficiella mästarna 2020 Luleå Hockey som förstås hade bäst försvarsspel).
Jag drar lite fler slutsatser än runkaren:
• 1993-2009 hade SM- vinnaren 11/17 ggr 1-2 bästa resultaten för minst antal mål, och 9/17 ggr för mest gjorda mål.
• Men 2010-2016 var det övervikt bland mästarna för förmåga att göra mål.
• Vilket ändrats därefter och senaste sju säsongerna är det få insläppta mål som karakteriserar de blivande mästarna.
Intressant nog har svenska mästarna sju av 30 säsonger inte tillhört de 1-2 bästa lagen i grundserien avseende vare sig gjorda eller insläppta mål. Det gäller förstås HuVa 1995, en tämligen unik företeelse då de startade med att sparka ut Djurgården, som innan kvarten förklarats vinna skrattmatcher i utklassningsstil, enligt Hr Vennermoln. Sedan har Pölsan lyckats med detsamma vid 2/3 mästerskap de tagit. Och Warulfven vid 4/7 mästerskap. Men inga andra lag.
Tolkar detta som att de två mest etablerade lagen i den högsta divisionen haft förmågan att skärpa sig rejält när det vankats slutspel.