| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Innan Luleå Hockey tog in MSSK hade jag aldrig brytt mig det minsta om damhockey. Men så gick jag och såg DamGården-Luleå live på Hovet och det var trots den stora arenan som att se något på landet, spelarnas mammor hade bakat bullar och serverade kaffe plastmuggar vid ingången. De flesta tycktes känna varandra och umgicks. Lustig känsla att kunna vandra omkring över hela Hovet och testa att sitta på olik platser.
Som att se en random match mellan pojkar eller något i någon liten ort alltså. Inte döasviktigt, men avkoppling.
Men jag överraskades och trivdes med att slippa se fulspel och filmningar och gnäll och tjafs utan bara hockey så gott de kunde. Naturligtvis på en nivå klart under SHL-lagen och sällan spetskvalitet. Men OK att se på och en period på tjugo minuter var inte mycket längre än så. Att jämföra med herrmatcher (speciellt då apor deltar, som fördubblar tiden med tjafs och gnäll och videogranskningar och annat som man göra slipper.
Jag har numera fördelen att styra det jag arbetar med och kan ofta arbeta på distans hemma, på landet eller t.o.m. utomlands trots jour jag också kan sköta på sådant sätt kan jag förlägga tid jag arbetar till när jag vill. Behärskar det hela så bra nu att jag kan göra annat parallellt som t ex se på hockey på en annan skärm. Där har jag förstås Luleås match på om sådan spelas och lirar inte herrarna har jag dammatch på om sådan pågår.
Visst, damhockey är inte herrhockey men kan ändå vara underhållande. Och det var ljuvligt när Sara Grahn fick ta spaden efter halva matchen vid herrarnas försäsong och höll nollan ändra fram till straffläggning. Där fanns inget nedvärderande alls utan en härlig känsla av samhörighet mellan Luleås herrar och damer och att uppleva hur fint utespelarna och Sara samverkade var en riktigt fin upplevelse man inte glömmer.