| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
skarmavbild-2024-01-13-kl-043416.png
Ja den sportsliga ledningen har ju varit speciell i Luleå. Längre tillbaka var det ju i princip bara en tränare punkt slut. Och så fick han snacka med ledningen efter säsongen avseende vilka som blev kvar, vilka man skulle plocka upp och om man skulle/behövde försöka värva någon utifrån. Vilket vanligen betydde Norrbotten eller Finland. Men de flesta spelarna var kvar år efter år och många av våra egna hade mer eller mindre hela sina karriärer i Luleå.
Men efter Salming visat vägen åkte allt fler över pölsan och Sverige fick något tiotal spelare i NHL, vilket dock inte ändrade speciellt vad det gäller klubbarnas sportsliga ledning.
Men sedan exploderade hockeyvärlden. NHL utvidgades och det blev en massa lag som ville ha över svenska spelare. KHL och Schweiz började betala riktigt höga löner och sög åt sig svenska spelare. Den tidigare lokala förankringen och klubbkänslan förändrades allt mer när hockey blev en framtid där de allra bästa kunde tjäna uppåt hundra miljoner, ja numera uppåt en miljard. Vad har vin nu? Över tvåhundra svenska spelare i Nordamerika och EU-länder utanför Sverige etc. Man kan nog lugnt uppfatta att ungefär våra hundra bästa spelare inte spelar i Sverige under den väsentliga delen av sin karriär. Och så har det blivit de senaste tjugo åren.
Följden har blivit att de svenska klubbarna dräneras på spelare och att tillflödet från egna junissidan räcker inte till. Vilket har inneburit att de svenska lagen måste kompletteras genom inköp från andra svenska klubbar i allsvenskan och elitserien SHL men också genom att öka inflödet från övriga Norden, övriga Europa och om möjligt Nordamerika bland de som inte lyckas ta plats i NHL.
Och det har blivit en enorm villervalla jämfört med hur det såg ut förr i tiden. Under d senaste tjugo åren har man ofta sett svenska elitlag - även Luleå - få fylla på med folk inte sällan med mer än halva laget utbytt över sommaren.
Det är andra tider.
Och det kräver mycket, mycket mer av den sportsliga ledningen. Klubbarna har tillsatt ordinarie och assisterande sportdirektörer, generalmanagrar, klubbdirektörer till höger och vänster.
Luleå har där försökt rekrytera lokalt ofta genom att tidigare spelare kunnat växa in som tränare och stödjande ledare, men ibland utan större koll. Vi hade ju länge våran Nubbe med kompisar, ett tag var det Strömwall, en säsong t.o.m. Husse och en annan gång släppte vi fram Chrunac. Och ofta har det varit väldig turbulens om sportcheferna men mest ordning var det väl med Osten men det slutade ju också det.
Skuggan kom ju in i hantering på liknande sätt, med första farsan som en legendarisk boss, sedan Skuggan med en fantastisk karriär hos oss, och sedan skulle han bli juniortränare - det gick inte så bra. Då fick han bli A-lagstränare - det gick rejält mycket värre. Och då avancerade han upp till manager och faktiskt och lite oväntat kom det att fungera. Men det viktigaste var att han rekryterade hem Bulan som tränare och därefter kan man nog vara ganska säker på att Skuggan och Bulan samverkat och varit överens om alla rekryteringar. Förstås stödda av Stridh, Kyrö, Engman m fl men helt säkert är det Bulan och Skuggan som bestämt.
Fast när det gäller den viktigaste spelaren - målvakten - har de knappt behövt göra någonting alls. Luleå har varit strålande självförsörjande och det är förstås arvet bakom Myllys som också inneburit att man utvecklat fantastiska ledare/tränare för junisvakterna och landets bästa talanger bland 15-åriga vakter har sökt sig till vårt hockeygymnasium.
Men hur har vi lyckats med rekryteringar? under den nu ganska långa tiden med Skuggan och Bulan som ansvariga?
Ja, relativt hyggligt, utan vidare, speciellt eftersom man lyckats lyfta laget till att bli ett av de bästa i landet under många år. Och ofta hade man gjort jobbet så bra att redan när vi spelat vår sista match för säsongen presenterades de nya spelarna inom några veckor. Trots att vi inte haft lika mycket pengar som värstingarna nere i sydbotten och kunnat konkurrera om de största stjärnorna. Bäst har vi lyckats rekrytera från allsvenskan, andra SHL-klubbar och från Finland.
Men utöver det har det varit sämre, kanske t o m man kan säga katastrofalt sämre. Förr om åren hittade vi bra spelare från Tjeckien/Slovakien men där är vi numera omsprungna rejält. Försöker vi där misslyckas vi som regel. Medan lag som i första hand Trottoaren och Oskars helt magiskt hittar billiga spelare som blommar ut som SHL-stjärnor. För att inte tala om att hitta fynd från Nordamerika där Plastlaget byggt hela sitt SHL-liv på det och där även Pungen och Röglet gjort det bra. Medan vi vinkar jöjö till Zdrahal, Kennedy och slikt.
NHL schalar naturligtvis inte om sådant här utan har avlönade scouter som dammsuger marknader, medan vi i Luleå ofta gått via egna tidigare spelare mer på vänskapsbasis o s v. Och numera känns det verkligen som att utanför Sverige och i någon form Finland händer det mer eller mindre helt på agenter samt agenter som talar med agenter.
Det här är inte bra. För att uttrycka det milt. Det är faktiskt skitkasst. Och än värre hindrar det Luleå från att nå allra högsta topp eftersom vi saknar det viktiga ibland avgörande viktiga extratillskottet. Tänk, om vi hade ett lag som i grunden fixade Bulanhockeyn och lyckades krydda det med Trottoarkantens eller Oskars bästa lina?
Förutsätter förstås att ledningen mycket väl vet om detta och också har diskussionen med Skuggan och Bulan hur man på sikt kan lösa detta problem.
Under tiden ...jo, nu är jag framme och hänger på dina funderingar. Under tiden får vi göra det bästa vi kan och då är förstås Limpan Omark ovärderlig. En populär spelare, stjärna i både KHL och SLA och spelat med massor av duktiga spelare, som han har förmåga att locka till Luleå om det finns rimlig chans. Såvitt ska vi dra nytta av det när det är möjligt. För två år sedan låg han bakom värvningen av Lepistö och med honom växte vårt anfall och PP otroligt mycket och utan honom hade vi inte lyckats ta säsongen till game seven.
Kan Limpan göra något liknande igen? Vet ej. Men finns det chans är det bara att tacka och ta emot.
Redan som liten var han med om att spöa Pello och andra storheter och stå som vinnare alltså. Det känns som att vi borde ha ansvar för att göra allt vi kan för att han också ska få stå som vinnare i SHL.