| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Jag kan omedelbart meddela att detta var en match som jag är mycket glad över att ha sett. Den förra match jag såg Luleå spela var på Hovet mot Djurgården. Det var en av de mest avslagna föreställningar jag bevistat, och då gällde det ändå Djurgården, mot vilka Luleå alltid mobiliserar allt, och lite till. Men t o m på Hovet föll man stort, efter en tveksam insats från trötta spelare. Inför löjliga och pinsamma drygt tretusen närmast sörjande.
Annat var det i kväll. Insatsen kommer vi till. Dessutom var det drygt åttatusen Färjestadssupportrar. . .Äsch. Jag lurar säkert ingen: Dessutom var det drygt åttatusen warulfvar och några tiotal normala (läs: lulesupportrar) närvarande; alltså fullsatt med 8050 betalande.
Warulfvslyan är riktigt fin. Nu har jag visserligen inte sett COOPacabana, men Lyan med komfort som Fjollbollen, och hockeystämning nästan som Hovet. Dessutom med en standard som vore den byggd och öppnad i december 2003. Jag fann dock inte de drygt 50 meter pissränna man påstår sig ligga inne med. Däremot var toaletterna renskrubbade som i ett normalt hotellrum. Det skall dock påpekas att min inspektion av muggarna företogs redan någon timme innan matchen startade, och jag kan inte ta något som helst ansvar för hur de såg ut när warulfvarne gått man ur huse och anlänt.
En knepig sak är att de slår rekord i fråga om antal korvkiosker i en och samma arena.Säkert ett tjugotal, urk, så vämjeligt. Å andra sidan får de säkert ofta stort besök från att gäng från nordost, så det bär sig säkert.
En rolig händelse, nästan symbolisk, var att jag en dryg timme före matchen vandrade runt i Färjestad, d v s den stadsdel som ligger strax söder om lyan. Och då har jag torterats av warulfska under dagen, ja, ni vet hur det låter. Men plötsligt noterar jag ett rent och vackert språk, tittar upp, och fnner att jesse, micke och pekka också vandrar runt där jag vandrar. Ett gott omen, om något! Grabbarna såg riktigt laddade ut, samtalandes och iakttagandes närliggande färjestadsgårdar, som letade de efter taggtråd att käka.
I taket på arenan hänger fyra tröjor. Ja, det vill säga, de hänger någon sorts flaggor. Och döm om min förvåning när jag finner två stycken nior (sterner och runken). De pensionerar tydligen tröjorna som vilket avgångsvederlag som helst. Hylla och ära, men utan att mena det.
Eftersom jag hade gott om tid samtalade jag med läktarvakter här och där. Den som skulle stå närmast ovan luleläktaren, om man nu kan kalla det för lules. med så få därvarande, berättade att det skulle bli action på isen, för de hade släppt lös Emil Kåberg i full frihet. Grabben var upplockad från farmarlaget i bofors, och hade allt att bevisa. Enligt vakten var ?emil på sliten?. På fråga betydde det att ?han var fullkomligt vild och slog på allt och alla?. Inte för att jag såg någon skillnad mot traditionella warulfvar, men denne skulle bli än värre, tydligen.
Nja, så skulle det börja. Ocj visst erkänner man gärna att Warulfven ramat in inledningen på ett effektivt och imponerande sätt. Bra samspel mellan jumbotronen och fyrverkeriet med presentationer, och en duktig gubbe som på någon minut fått alla åttatusen att vråla i takt. Bra, duktigt, imponerande, och vidrigt. Precis som det skall vara, när det skall vara hockey!
Nu avbryter jag för att sätta igång lite mat. Tillbaka om ett tag med nästa akt.