| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
När det gäller domare finns alltid mycket att diskutera. För att vara rättfram brukar jag principiellt hävda att det varit fel av domaren när vi inte vinner, och tvärtom. En klar och lättfattlig princip.
Men visst är nivårycken antagligen det jobbigaste för spelarna. En domare som visar ut för tveksamma småsaker medan han släpper överfall är riktigt illa och kan förstöra vilken match som helst. De domare som sätter nivån lite för högt eller lågt, och blundar för någon typ av förseelser, är ändå en domare, och kan lagen anpassa sig till. Men de domare som hoppar i nivån är snarare, i mina ögon, en icke kompetent domare som ibland lika gärna kunde ersättas av spolmaskinisten utan att någon skulle märka någon skillnad.
Sedan hatar jag fegdomarna. De, som alltid skall korrigera så att utvisningstabellen blir rätt jämn mellan lagen. med sådana vet man alltid att det kommer kompensationer, och inte sällan handlar det om publikeffekter. Hur många gånger har man sett en hemmaspelare visas ut, fullt korrekt, men under visselkonserter från läktaren, med följd att under det kommande PP-spelet, åker en bortaspelare ut 17 sekunder senare, utan att ha gjort något, igenkligen. Ja, vissa hemmalag vet ju om att utnyttja det där, så någon hemmaspelare filmar en läggning på isen som hjälp till en sådan domare.
Ett annat exempel på feghet som jag hatar är de omotiverade dubbelutvisningarna. I lägen när domaren inte törs plocka någon enskild spelare för att slippa, på presskonferensen efteråt bli utskälld, tar han ogärna en spelare, utan väljer två. Då går det till så här: En spelare begår ett äckligt regelbrott, ett rent överfall eller annan ren osportslighet, varpå offret vänder sig om förbannad, och sedan tar de tag i varandra. I sådana lägen blir det nästan alltid dubbelutvisning, speciellt i tredje perioden, även om de riktigt feha domarna börjar tillämpa principen redan i andra. Jag skulle i sådana lägen vilja se bra en utvisning, på den riktigt felande, och eftersom domaren mycket ofta mycket väl sett vad som hänt borde han kunna ta det. Om han nu måste köra dubbelt rough x 2 kan jag acceptera det, men då skall den första vanartige ha 2 x 2, d v s också för den första regelöverträdelsen.
Det som iiriterar mig mest är att vissa lag är så infernaliskt skickliga i att utnyttja sådant. Jag tänker inte ta upp Pölsan och Styvben, för att inte nämna några namn.
Sådant där är väl det värsta, tycker jag.
Men visst tusan finns det annat. Klubbor som hakas runt spelare är ett systemfel som jag absolut skulle vilja eliminerades totalt. Det där är så bedrövligt spelförstörande att det saboterar hela hockeyn för såväl spelare som publik och på sikt kommer det att förändra sporten totalt. Klubban i isen, säger jag. Ut med varenda en som lyfter klubban mot andra! med sådana regeländringar skulle vi se en fartfylld vacker hockey med tuffa och korrekta tacklingar igen. Inte de där klubborna runt halsen på motståndarna som warulfven tar till när de är trängda.
Brottar och ryggsäckshockeyn är ett liknande problem som förstör på samma sätt, men som det är lite svårare att komma åt. Jag har förseslagit att spelarna skall spela nakna, vilket skulle omedelbart eliminera den avvarten, och dessutom ha en viss publikökande, och ur genderperspektiv främjande effekt. men konstigt nog är det inga som hänger på detta förslag och kräver ordning?
På sikt finns bara en väg att gå. Höj lönerna för domarna rejält. Därigenom kan de bästa rekryteras. Mycket gärna f d spelare.