| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Vad det gäller Pölsan har vi, som Lulingar, naturligtvis inte kommit över alla de, nästan infernaliskt ruskiga förluster vi drabbats av när vi mötts i slutspel. Sista gången blev vi utspelade, inte mycket att säga om. Men de två gångerna dessförrinnan kommer vi aldrig över, inte förrän vi fått ge igen med samma mynt. Det jag, som utomstående, kan beundra Pölsan för, är förmågan att ge allt. Den där känslan ni har, efter alla SM-guld, av att ni nog ändå alltid är bäst, kan, när den fungerar som bäst få hela laget att lyfta till att offra varenda nagel i syfte att vinna. Det kan man beundra, som utomstående. Luleå har ibland under åren gått riktigt bra just för att vi varit riktigt bra, och många spelare har varit beredda att offra allt. Men inte på samma sätt som Pölsan, där man tyckt att det mer eller mindre handlar om en kommunal psykos som innebär att varenda en går på tånaglarna till Kina, om det behövs. Det kan man bara uppskatta, även när det drabbar en själv.
Men, förr eller senare kommer lule att möta pölsan i slutspel och få chansen att betala tillbaka. Vi kan vänta på den ljuvliga tiden hur länge som helst.
Ja, detta om lule och pölsan. Du är varmt välkommen, Huge!