Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Det enda bestående minnet av min sejour där var att jag i ngn turnering lyckades besegra den legendariske journalisten och skribenten Per-Erik Lindorm, som var en stor schackentusiast. Mer entusiast än schackspelare skulle jag tro...
Ett annat roligt minne var från tiden i Gävle SA. Klubben fyllde visst 50år ngn gång i början på 70-talet och elitlagets bäste spelare var av ungersk börd. Han var tydligen bekant med den ungerske GM eller IM
István Bilek, som då rankades som nr 105 i världen. Ingen amatör således. Denne Bilek inbjöds att ge en simultanuppvisning (spel mot flera motståndare samtidigt, för er som inte är så insatta).
Där gick det undan vill jag lova. Jag blev inte mattsatt men var tvungen att ge upp redan efter ca 25 drag. I de lägena skall man ju helst inte spela efter teorin, den kan dom ju i nattsömnen. Samtidigt ville man ju försöka hålla sig till böckerna, för att se hur långt man klarar sig.
Nåja, kul var det iaf och ett minne för livet....