Luleå HF

Huge: Vilka härliga miljöer du beskriver. Det påminner om tiden i lule på gamla sjöfartshotellet. I jakan var det betydligt tristare rum, men stämningen var ju densamma. Intensiv koncentration endast avbruten av pjäsernas slag mot brädet, och handens slag på klockan. Jag lirade simultan mot en sådan där jugoslav eller ungrare i stockholm en gång. Det blev drakvarianten, och han gick ifrån de moderna spelöppningarna en bit in, men jag var påläst, och följde honom i flera timmar. Då hade vi fortfarande inte avvikit från sepelöppningsteoirien, men jag visste att jag, enligt böckerna, ansågs stå jämnt, fast längre spel fanns inte beskrivet. Hjälp, tänkte jag: nu måste jag spela helt själv! Hur skall det gå mot en sådan stjärna? När han vandrat fram till mig, funderade han ett tag, och sedan bjöd han remi! Jag accepterade. Det var en fin framgång, men det kändes som att jag missat chansen att spela schack mot proffset. Snopet, pånågevis. Däremot har jag spelat badminton med uffe andersson. Jag var bättre, men jag lät honom vinna, det kändes inte rätt att spöa en sådan fin kille som den lille mannen från arboga.

Javisstja! Vi lirar ju ett parti! Nja, jag har ingen aning om vad jag skall göra, men jag noterade nyss att du utvecklat många fler lätta pjäser än jag. Så kan vi inte ha det, bäst jag gör något åt saken.

9.--- Lc8-d7