| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Du förutsätter alltså att Wikegård uttryckligen gett "order" om att Oduya skulle klå upp Ledin. Jag är inte så säker på det. Det kan ju varit spelarna internt i DIF som kommit överens om detta. Sedan kan man givetvis diskutera olika grader av medskyldighet hos Wikegård, främst beroende på vid vilken tidpunkt han fick reda på "planen". Före det inträffade, eller efter. Öht tycker jag det är väldigt mycket ankdam över det hela. Vad hände egentligen? Oduya ville slåss med Ledin, Ledin bangade (av olika orsaker, främst för att han förmodligen fått stränga order om att hålla sig i skinnet), och sedan var det inte så mcket mer. Jag har ärligt talat svårt att se vad som är så ruskigt med det. Ett slagsmål, må vara moraliskt förkastligt, fel signaler, dålig självkontroll eller whatever, blir det ju sällan några bestående men av. Tvärtom är det, trots ovanstående, ganska ärligt. Till skillnad mot att ex.vis proppa någon bakifrån i huvudet.
Hade det varit Ledin som gett sig på någon Modoist för att skipa rättvisa för något gammalt groll hade han med största sannolikhet varit hjälte bland Luleås anhängare.