| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Alltså har det säkert hänt. Sedan kanske skrikegård ICKE gav den ordern, men nu har han ändå tydligen erkänt det, möjligen av halsstarrighet.
Om du läst och hört honom, har han inte förnekat att han sagt så, men i stället svarat på andra frågor. Typisk mediaträning, alltså.
Fråga: Lules tränare påstår att du i domarrummmet efter matchen erkände att det hela var beordrat?
Svar: Man förstår att grabbarna är sura på ledin eftersom de sett Mika och hans huvudvärk i månader.
Du ser? Han svarar inte på frågan. Kunde han svara "Nej. Det gjorde jag inte." skulle han säkert sagt det. men nu kan han inte, antagligen för att då kommer följdfrågorna till de domare som närvarade: Gjorde han det, eller gjorde han det inte?
Nå, Larionov. Du är ju en klok person. Du har delvis rätt i det där ankdammskommentarerna. Men se mitt förra inlägg för att se hur jag menar att det är en principiellt viktig fråga. Nämligen om en individ har rätt att erkänna att han och medhjälpare omyndigförklarar alla idrottens inblandade jurisdiktion (domare, domarkontrollanter, difiplinkommitté etc) och skipar egen rätt?
Ett sådant förfarande är farligare än ett enskilt slagsmål. Om man accepterar det, accepterar man allt. Vad blir nästa steg? Lulesupportrar söker upp Odåga i hemmet och bryter benen av honom?