Luleå HF

Faktum är ju också att Ledin varken spelat i pojk, junior eller något annat landslag tidigare. Faktum är också att han inte ens ansågs platsa i Lules J-18 lag när han var i den åldern. Men Ledin är inte mannen som ger upp. Han skulle bara lyckas. Så han sökte och kom in på hockeygymnasiet i Umeå istället. Efter ett par säsonger där så fick han sedan chansen i Lövens A-lag. Fast inte så länge. Han ansågs för dålig och fick inte nytt kontrakt.

Vad gjorde Ledin då? Gav upp och varvade ner? Nix, han åkte över Atlanten och härdade sig själv i diverse obskyra ligor, hela tiden med sikte att åter en gång få spela i elitserien.

Vi var nog många lulingar som blev mycket förvånade när plötsligt Ulf Taavola tillkännagjorde att Lule skulle plocka hem honom från USA. Vafan, han platsade ju inte ens i Löven. Han har ingen som helst teknik. Ganska klent byggd. Vilken kalkonvärvning...

Han kom hem runt juletid för 4 år sen och alla farhågor besannades. Det enda som han var riktig skicklig på var att dra på sig onödiga utvisningar. Ledin fick på sin höjd några byten per match, varav minst ett renderade i en tvåminutare. I vissa grupperingar av Luleås fans så hånades han hårt.

Då gav väl Ledin upp och återvände till en nivå som bättre passade honom? Nej, han tränade ännu hårdare. När TV visade ett reportage om LHF:s sommarträning där man tränade uthållighet så var det en kille som stod och spydde av utmattning. Jojust det, Per Ledin.

Ledin blev bättre och bättre även på isen. Han utstrålade en vilja som ingen annan och blev faktiskt bättre och bättre även tekniskt. Han blev känd som en riktig retsticka med glappande käft och kaxig spelstil. Fast dom som säger att han spelar fult vet faktiskt inte vad dom pratar om. Idag så ligger han bland dom femton bästa i elitseriens poängliga trots att serien är den bästa någonsin och fullkomligt vimlar av NHL-proffs. Att han numera är stor publikfavorit iCoop Arena behöver man väl inte ens nämna.

Nu får han vid 25-års ålder debutera i Tre Kronor. Själv bryr jag mig inte särskilt mycket om dessa kalkonturneringar, men jag gläds med Ledin och vet vilket värde han sätter på det. Samtidigt inser man ju att de flesta människor nog kan lära sig något av honom. Man ska aldrig, aldrig ge upp sin dröm.