I NHL handlar nolltoleransen i huvudsak om nolltolerans mot SPELFÖRSTÖRANDE moment som hakningar (klubban ska vara i isen, inte runt midjan på motståndaren a la krok-FBK) och interference. I Elitserien försöker den stackars ensamma domaren att hålla rätt på det, men misslyckas ofta kapitalt att se sådant som sker på icke-puckförande spelare, i NHL har man två huvuddomare och fyra ögon ser mer än två(ett). Sedan har vi ju domare likt Sjöberg och Lärking, som tolkat nolltolerans som att allt ska beivras, t ex sådant som normalt är tillåtet i närkampsspelet. Problemet är att det inte finns någon klar linje p g a att domarna inte är heltidsanställda och verkligen kan diskutera och analysera igenom vad som är och INTE är utvisning. Vi måste snabbt få proffsdomare och om det är möjligt även tvåhuvuddomarsystem.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?