| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· 
Säsongens uppvaknande: de TIK-fans som till sist insåg att allt som Nubben rör till blir inte guld.
Säsongens erkännande: Håkan Loobs snyftande i tidingarna efter att Luleå värvat Orzsagh då Loob mellan raderna erkände att FBK inte alls har så mycket pengar som många tror utan att nästan hela deras kapital består av ett antal ton betong, stål och rätt bekväma sitsar i form av arenan.
Säsongens mest aktiva fot: Leif Boork gav spelare foten till höger och vänster och fick till viss del önskad effekt. Fast nog var det mest Sjödin, Bäckström och Lill-Honken som grejade slutspelsplatsen.
Säsongens äh-vem-bryr-sig: Modos artistskattare i slutspelet.
Säsongens mest professionella: Lubos Bartecko som gav 110% fast han visste att han inte skulle få spela i semin om laget hade gått dit.
Säsongens största personliga besvikelse: att pizzerian utanför Uppsala var så satans långsam på att servera pizzor att jag missade Luleås tre första mål i 6-2-vinsten borta mot Brynäs i november.
Säsongens fegaste 1: Roger Melin som inte vågade erkänna att LHC valde Luleå för att man trodde att det skulle vara en lättare motståndare än Modo.
Säsongens fegaste 2: Roger Melin som inte vågade stå för att han skickade in bänkspelarna för att smälla på Luleåspelare efter att Luleå hade avgjort match #4.