| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Personligen har jag lite svårt för 2 domare, Lärking och Sjöberg. Bägge dessa tycker jag har en tendens att "vilja synas", genom att ibland överdriva situationerna. Lindgrens utvisning för diving var ett sådant exempel. Det är precis som att de vill säga "kolla vad jag är med i matchen och vad kall jag är trots att det är slutspel, jag törs minsann ta obekväma beslut oavsett publik och läge i matchen". Samtidigt agerar man ändå tvärtemot längre fram i matchen genom att inte ta för någonting...
Nolltoleransen har ju blivit lite fiasko. Det är många spelare som är frustrerade över att ha blivit rejält hakade i den ena situationen, bara för att sedan åka ut i nästa för att klubban nuddade armen på motståndaren. Och det här tycker jag är domarchefens ansvar. Ska vi ha nolltolerans så ska det vara fullt ut, annars kommer apelarna ALDRIG att veta var ribban ligger. Domarbasen måste konsekvent diskutera och styra upp bedömningen så den blir konsekvent, både genom matchen och mellan de olika domarna. Det tycker jag inte fungerar idag.