| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· 
Tidigare har man bara mätt sina framgångar på juniorsidan i antalet landslagsspelare och vilka sportsliga resultat man uppnått. Som man sedan använt sig utav på ett fiffigt sätt i marknadsundersökningar, kampanjer och i broschyrer samt i annonser och i affischeringssyfte. Man har valt att blunda för sanningen och de faktiska omständigheterna kring verksamheten. Man har hela tiden skyllt ifrån sig och ryckt på axlarna när antalet egna produkter i A-lagstruppen kommit på tal med den enkla bortförklaringen att de varit för dåliga.
Det resonemanget köpte eller köper inte jag! Visst långtifrån alla juniorer har långt ifrån den talang, glöd, engagemang, offervilja och träningsbenägenhet som krävs för att nå riktigt långt. Man måste vara jävligt målinriktad, äregirig och envis för att bli någonting stort.
Men att inte en enda spelare på senare delen 90-talet eller att någon fler än Crippe Söderström och Mats Hansson skulle ha platsat ser jag som väldigt anmärkningsvärt. Så dåliga kan väl ändå inte spelarna vara?
I sådana fall är de väldigt alarmerande skulle jag vilja påstå. Istället vill jag tro att det rör sig om en organisatorisk fråga.
Om ledarskapet är trovärdigt och utvecklande samt omväxlande så kan du vara fullständigt övertygaad om att du får dina adepter att stanna upp och hörsamma det du vill förmedla. Och ett bra ledarskap är en bra grund för framtida framgångar.
Sedan gäller det ju förstås att A-lagstränarna också litar på sina kompanjoner i juniorled och släpper fram dessa förmågor. Dock inte till vilket pris som helst.
Men du kan inte bara lyfta upp en massa spelare för att det skall se snyggt ut i statistiken, låta dem byta om, sitta på bänken, göra något sporadiskt inhopp och sedan bänka dem igen för att de råkar kladda lite för mycket pucken eller slå ett felpass i egen zon.
Däremot skall du tillrättavisa dem och instruera. Men låt dem spela vidare. Om de känner tränarens förtroende och inte blir bortplockade för minsta lilla grej så kommer de att växa som individer både på plan och vid sidan om.
Det är människor vi snackar om och precis som du och jag så älskar vi att få beröm men avskyr kritik. Till kritikens försvar skall väl sägas att den många gånger är korrekt men svider i skinnet rätt rejält när den delas men vid lite närmare eftertanke så inser man att den varit väldigt nyttig och lärorik också.
Det handlar om att våga vilja tro!