Den känsla som man erfar när man läser Nu Mountains inlägg är ”Och tanken stilla står”. Den analytiska förmågan lyser med sin frånvaro och inlägget är i huvudsak fullständigt obegripligt. Spridda fraser präglade av tankeoreda, omotiverade slutsatser som att jag besvarar min egen fråga etc.
Självfallet föreligger det skillnader mellan ett ”vanligt jobb” och det arbete som utförs av en ishockeyspelare. Det är allmänt känt, och torde även ha kommit till din kännedom, att idrottsmännen är en mycket priviligierad grupp av individer i vårt samhälle. Deras yrkesutövning sammanfaller nämligen med deras hobby. Dessutom är de inkomster som de uppbär årligen vida överstigande en ”normal” arbetstagare. Även s k importerade marginalspelare i en fjärdeuppställning kvitterar ut en ansenlig lön. Vem är det som är med och finansierar dessa löner. Självklart är det så att fansen bidrar till lönerna till följd av närvaron på matcherna. Eftersom fansen avsätter en del av sitt konsumtionsutrymme till att bevista MIF:s hemma- och bortamatcher förtjänar de ett bättre resultat. Inte bara förtjänar utan kan också kräva detta. Du uppger att ”Om lönen bestämde vilken som vann SM-guld skulle MIF vinna betydligt flera”. Så är det säkert. Du missar dock helt den mest väsentliga frågeställningen. Om en förening lägger ned stora kostnader avseende spelarlöner måste det rimligen finnas en anledning till detta. Investeringarna bör präglas av ett affärsmässigt tänkande. Tanken borde rimligtvis vara att dessa investeringar ska ge avkastning i form av framgångar. Att ösa ut stora pengar på spelare som inte känner att de bör göra rätt för sin feta plånbok är inte försvarbart och agerandet präglas inte av affärsmässighet. Varken från organisationen som står bakom värvningsbesluten eller från spelarna som skall verkställa målsättningarna på isen. En förening som i alldeles för hög grad vänder blickarna mot ålderstigna spelare som har framgångarna bakom sig ökar väsentligt risken för att hamna i en situation där resultaten uteblir. En ålderstigen spelare som haft en lång och lyckad karriär kan inte uppbringa den motivation, kraft, energi och vilja som en yngre spelare. Däremot kan sådana spelare i kombination med yngre spelare vara en god mix. I MIF:s fall är dessvärre proportionerna mellan äldre och yngre spelare dåligt sammansatt.
För att sammanfatta det ovanstående så att även NuMountain kan förstå de olika omständigheterna och orsakssambanden så innebär det följande. En förening som Mif med stora ekonomiska resurser har bättre förutsättningar än en förening med mindre ekonomiska resurser. De ekonomiska resurserna som Mif förfogar över skapar förutsättningar för att exempelvis köpa kvalitetsspelare. En kvalitetsspelare uppbär i regel en betydligt högre ersättning än en spelare som inte kan klassificeras som en kvalitetsspelare, t ex en marginalspelare. En förutsättning för att de ekonomiska resurserna ska kunna skapa förutsättningar för framgång är dock att medlen används för att just köpa in kvalitetsspelare. Om resurserna används till att köpa spelare som är förbrukade och har sin storhetstid bakom sig används resurserna inte på rätt sätt. I ett sådant läge sitter föreningen med månatliga stora löneutbetalningar men får inte ett dugg tillbaka. Om pengarna verkligen hade använts till att förvärva kvalitetsspelare hade Mif inte hamnat i den situation som nu råder. Det är således en fråga om att använda resurserna på rätt sätt. Detta är ytterst en organisationsfråga.
Kul att det gick bra för Ola Nilsson i juniormatchen, trots förlusten.
Självfallet föreligger det skillnader mellan ett ”vanligt jobb” och det arbete som utförs av en ishockeyspelare. Det är allmänt känt, och torde även ha kommit till din kännedom, att idrottsmännen är en mycket priviligierad grupp av individer i vårt samhälle. Deras yrkesutövning sammanfaller nämligen med deras hobby. Dessutom är de inkomster som de uppbär årligen vida överstigande en ”normal” arbetstagare. Även s k importerade marginalspelare i en fjärdeuppställning kvitterar ut en ansenlig lön. Vem är det som är med och finansierar dessa löner. Självklart är det så att fansen bidrar till lönerna till följd av närvaron på matcherna. Eftersom fansen avsätter en del av sitt konsumtionsutrymme till att bevista MIF:s hemma- och bortamatcher förtjänar de ett bättre resultat. Inte bara förtjänar utan kan också kräva detta. Du uppger att ”Om lönen bestämde vilken som vann SM-guld skulle MIF vinna betydligt flera”. Så är det säkert. Du missar dock helt den mest väsentliga frågeställningen. Om en förening lägger ned stora kostnader avseende spelarlöner måste det rimligen finnas en anledning till detta. Investeringarna bör präglas av ett affärsmässigt tänkande. Tanken borde rimligtvis vara att dessa investeringar ska ge avkastning i form av framgångar. Att ösa ut stora pengar på spelare som inte känner att de bör göra rätt för sin feta plånbok är inte försvarbart och agerandet präglas inte av affärsmässighet. Varken från organisationen som står bakom värvningsbesluten eller från spelarna som skall verkställa målsättningarna på isen. En förening som i alldeles för hög grad vänder blickarna mot ålderstigna spelare som har framgångarna bakom sig ökar väsentligt risken för att hamna i en situation där resultaten uteblir. En ålderstigen spelare som haft en lång och lyckad karriär kan inte uppbringa den motivation, kraft, energi och vilja som en yngre spelare. Däremot kan sådana spelare i kombination med yngre spelare vara en god mix. I MIF:s fall är dessvärre proportionerna mellan äldre och yngre spelare dåligt sammansatt.
För att sammanfatta det ovanstående så att även NuMountain kan förstå de olika omständigheterna och orsakssambanden så innebär det följande. En förening som Mif med stora ekonomiska resurser har bättre förutsättningar än en förening med mindre ekonomiska resurser. De ekonomiska resurserna som Mif förfogar över skapar förutsättningar för att exempelvis köpa kvalitetsspelare. En kvalitetsspelare uppbär i regel en betydligt högre ersättning än en spelare som inte kan klassificeras som en kvalitetsspelare, t ex en marginalspelare. En förutsättning för att de ekonomiska resurserna ska kunna skapa förutsättningar för framgång är dock att medlen används för att just köpa in kvalitetsspelare. Om resurserna används till att köpa spelare som är förbrukade och har sin storhetstid bakom sig används resurserna inte på rätt sätt. I ett sådant läge sitter föreningen med månatliga stora löneutbetalningar men får inte ett dugg tillbaka. Om pengarna verkligen hade använts till att förvärva kvalitetsspelare hade Mif inte hamnat i den situation som nu råder. Det är således en fråga om att använda resurserna på rätt sätt. Detta är ytterst en organisationsfråga.
Kul att det gick bra för Ola Nilsson i juniormatchen, trots förlusten.
Ravne