De kvasiintelligenta imponerar enormt på mig. När de blandar svårt sammansatta ord för att kunna briljera, på bekostnad av vad de egentligen menar, blir jag dessutom förbluffad över deras egotripp, personifierat i konsekvent kategoriserande . - Se mig, ta, på mig, rör mig! Ser ni inte att jag finns? Jag en mastodont av nowhow. Vet jag inte bättre än alla andra? - Det borde ni väl se. Se hur fint jag fraserar och vränger meningar som stapelvaror, för att förvilla de otrogna. Här göre sig ingen kritiker för mina postulat något ärende, utan att bli överöst av bokstäver lindade i finaste balsam och kväst i detsamma. Besserwisser: Jag? Hur kan ni tro det? Att jag lägger in personangrepp i min argumentation är ju knappat en maskering av det faktum att jag svåreligen kan leda mina teser i bevis. Är det då för att vinna sympatier på någon annans bekostnad? Naturligtvis inte! Men om jag säger att min meningsmotståndare är dum, blir ju jag i motsvarande grad, smart. Jag ser ju grandet i min broders öga, trots att jag lyckats blunda för bjälken i mitt eget, en prestation bara den; värd att förundras över. Här ska ingen för mig påskina, att jag använder mig av nonsensvers. - Mina potemkinkulisser hindrar dom.
- Se där: ett helt stycke kontradiktion. Mitt enda försvar är att: "Den analytiska förmågan lyser med sin frånvaro och inlägget är i huvudsak fullständigt obegripligt. Spridda fraser präglade av tankeoreda, omotiverade slutsatser"
- Se mig, ta, på mig, rör mig! Ser ni inte att jag finns? Jag en mastodont av nowhow. Vet jag inte bättre än alla andra? - Det borde ni väl se. Se hur fint jag fraserar och vränger meningar som stapelvaror, för att förvilla de otrogna. Här göre sig ingen kritiker för mina postulat något ärende, utan att bli överöst av bokstäver lindade i finaste balsam och kväst i detsamma. Besserwisser: Jag? Hur kan ni tro det? Att jag lägger in personangrepp i min argumentation är ju knappat en maskering av det faktum att jag svåreligen kan leda mina teser i bevis. Är det då för att vinna sympatier på någon annans bekostnad? Naturligtvis inte! Men om jag säger att min meningsmotståndare är dum, blir ju jag i motsvarande grad, smart. Jag ser ju grandet i min broders öga, trots att jag lyckats blunda för bjälken i mitt eget, en prestation bara den; värd att förundras över. Här ska ingen för mig påskina, att jag använder mig av nonsensvers. - Mina potemkinkulisser hindrar dom.
- Se där: ett helt stycke kontradiktion. Mitt enda försvar är att: "Den analytiska förmågan lyser med sin frånvaro och inlägget är i huvudsak fullständigt obegripligt. Spridda fraser präglade av tankeoreda, omotiverade slutsatser"