Jag har själv tidigare predikat för att MIF av överlevnadsskäl och självbevarelsedrift måste förändra sin värvningspolitik. Det duger inte som organisation att vara så inskränkta som MIF. Värvningarna av äldre spelare som är i avsaknad av motivation och vilja leder till förödande konsekvenser för föreningen, såväl sportsligt som ekonomiskt. Spelare som endast har ett önskemål om att dra sig tillbaka med en sällsynt hög ersättning, utan förmåga till uppoffring och känsla för laget, tillför absolut ingenting. Grundförutsättningarna för framgång saknas. Har spelarna endast åtagit sig arbetstagarrollen med ett perspektiv av tagande utan givande kan det inte annat än gå åt helvete. Spelarna är, som jag tidigare framhållit, priviligierade i förhållande till andra människor. Det förefaller inte som att de uppfattar att det finns ett krav på prestation i deras anställningsavtal. De inkasserar lönen, känner att de måste ta två poäng lite då och då, kämpa när det passar och när de är på rätt humör. Det visar att spelarna har en brist i moraluppfattning, utgör ett avtalsbrott mot föreningen och en nonchalans mot publiken som spenderar dyra pengar för att se dem uppträda.
Värvningen av Robert Burakovsky är ett stort slag i ansiktet och förtjänar inte den uppmärksamhet som det fått. Han är en ny spelare i MIF:s rad av ogenomtänka värvningar. Vid vilken tidpunkt senast väckte Burra publikens entusiasm ?
Om jag hade bedrivit samma politik när jag anställer människor hade jag fått lämna rodret för länge sedan. Ingen hade saknat mig, utan ansett det vara naturligt att jag fått lämna min post med omedelbar verkan i brist på kompetens.
Om MIF hade ägnat ett uns av tiden till självrannsakelse hade man kommit fram till att föreningens skuta läcker som ett såll, både ekonomiskt och i betraktelsen av frånvaron av sportsliga framgångar.
Att komma med den storslagna idén att värva Burra måste betraktas som ett beslutsfattande som präglas av en påtaglig oförmåga att bedöma vilka behov som egentligen är erforderliga för att skapa förutsättningar för förändring av nuvarande situation. För att uttrycka det enkelt. Inkompetens, bristande förmåga att göra en behovsanalys, nostalgiska hänsyn påverkar beslutsfattandet (hade man framgång för närmare 10 år sedan med dessa spelare, varför inte försöka med dem på nytt).
Jag är oerhört besviken och ifrågasätter organisationens förmåga att fatta rationella beslut.
Ibland måste saker framföras med en stark känsla. Förnuftet bör dock vara vägledande. MIF agerar med känsla, tyvärr utan förnuft.
Jag har själv tidigare predikat för att MIF av överlevnadsskäl och självbevarelsedrift måste förändra sin värvningspolitik. Det duger inte som organisation att vara så inskränkta som MIF. Värvningarna av äldre spelare som är i avsaknad av motivation och vilja leder till förödande konsekvenser för föreningen, såväl sportsligt som ekonomiskt. Spelare som endast har ett önskemål om att dra sig tillbaka med en sällsynt hög ersättning, utan förmåga till uppoffring och känsla för laget, tillför absolut ingenting. Grundförutsättningarna för framgång saknas. Har spelarna endast åtagit sig arbetstagarrollen med ett perspektiv av tagande utan givande kan det inte annat än gå åt helvete. Spelarna är, som jag tidigare framhållit, priviligierade i förhållande till andra människor. Det förefaller inte som att de uppfattar att det finns ett krav på prestation i deras anställningsavtal. De inkasserar lönen, känner att de måste ta två poäng lite då och då, kämpa när det passar och när de är på rätt humör. Det visar att spelarna har en brist i moraluppfattning, utgör ett avtalsbrott mot föreningen och en nonchalans mot publiken som spenderar dyra pengar för att se dem uppträda.
Värvningen av Robert Burakovsky är ett stort slag i ansiktet och förtjänar inte den uppmärksamhet som det fått. Han är en ny spelare i MIF:s rad av ogenomtänka värvningar. Vid vilken tidpunkt senast väckte Burra publikens entusiasm ?
Om jag hade bedrivit samma politik när jag anställer människor hade jag fått lämna rodret för länge sedan. Ingen hade saknat mig, utan ansett det vara naturligt att jag fått lämna min post med omedelbar verkan i brist på kompetens.
Om MIF hade ägnat ett uns av tiden till självrannsakelse hade man kommit fram till att föreningens skuta läcker som ett såll, både ekonomiskt och i betraktelsen av frånvaron av sportsliga framgångar.
Att komma med den storslagna idén att värva Burra måste betraktas som ett beslutsfattande som präglas av en påtaglig oförmåga att bedöma vilka behov som egentligen är erforderliga för att skapa förutsättningar för förändring av nuvarande situation. För att uttrycka det enkelt. Inkompetens, bristande förmåga att göra en behovsanalys, nostalgiska hänsyn påverkar beslutsfattandet (hade man framgång för närmare 10 år sedan med dessa spelare, varför inte försöka med dem på nytt).
Jag är oerhört besviken och ifrågasätter organisationens förmåga att fatta rationella beslut.
Ibland måste saker framföras med en stark känsla. Förnuftet bör dock vara vägledande. MIF agerar med känsla, tyvärr utan förnuft.
Ravne