En förklaring till alla MIF-fans angående att jag anses för negativ!
Okej, jag kanske har varit lite överdrivet negativ. Men detta har sin grund i att jag är så grymt besviken på att MIF inte har kunnat presentera bättre nyförvärv än vad man har gjort samt att man har bestämt sig för att behålla Hasselblad och Due-Boje som jag personligen inte har något emot som människor däremot så anser jag att de har gjort sitt när det gäller elitseriespel, de hänger helt enkelt inte med längre. Köpet av Peter Andersson tycker jag är ett av de sämsta köp MIF någonsin har gjort, han är 36 år och seg som ett kylskåp, i och för sig så kompenserar han detta med att han är väldigt teknisk och så har han ett hyfsat spelsinne men han fyller på den grupp av tunga och sega backar som MIF redan har för många av. Det är inget fel med att ha tunga backar men nu har ju MIF enbart det. Det är väl enbart Öhman som kan räknas som en "lättviktare" i sammanhanget, han är ju också en tung back men hans fina skridskoskicklighet kompenserar detta. Sedan så tycker jag att det är bättre att hålla en låg profil inför säsongen och kanske vara lite negativ dock ej så mycket som jag kanske har varit.
Men jag vill inte bli så besviken som jag blev efter säsongen 96/97 då MIF hade det bästa lag på papperet som inte vare sig klubben eller elitserien i övrigt hade sett tidigare. Jag var säker på att guldet skulle hamna i Malmö men istället höll de på att missa slutspelet och sedan åker de ut mot Leksand och förlorar den fjärde kvartsfinalmatchen HEMMA med 0-5!!! BEDRÖVLIGT!!!!!!!
Den enda säsongen som jag är riktigt nöjd med förutom guldåren är 98/99 då de plötsligt visade upp ett enormt säkert och tryggt spel speciellt i egen zon och för första gången på väldigt länge så säkrade de en slutspelsplats en 4-5 omgångar innan SM började. Slutspelet gick ju också bra det året, först så slog de ut mästarna FBK i kvarten varav den fjärde matchen som blev den avgörande måste gå till historien som en av dom mest svängigaste och underhållande matcherna i ett SM-slutspel någonsin. Stenhårt och jämnt i två perioder, 2-2 inför den sista ordinarie perioden och först så exploderade FBK med att göra tre raka mål och då var jag nästan säker på att matchen och slutspelet var kört. För hade de förlorat den matchen så tror jag inte att de hade haft en chans uppe i Karlstad igen, tyvärr. Men det otroliga hände att MIF knappade in och lyckades kvittera och inte nog med det så lyckades de även sätta segerpucken i slutminuterna. Jag tror det var Micke Lindholm som avgjorde. Jag fullkomligt exploderade av glädje i tv-soffan. FBK:s fans skyllde en del av förlusten på sin målvakt Kimmo Lecklin och visst så blev han lite darrig när MIF knappade in men han hade inte världens bästa hjälp av sina backar. Sedan så pressade MIF suveräna MoDo och var på vippen att få till en femte och avgörande match upp i Ö-vik. I den fjärde semifinalmatchen så var planens gigant en miffare nämligen en av de tre superbackar som MIF hade - Kim Johnsson, han var grymt bra och till och med Bäckis erkände det efter matchen. Och de övriga superbackarna i MIF var Hävelid o Tornberg.
Nåväl, efter denna säsongen så trodde jag att MIF återigen skulle bli ett stabilt topplag. Men icke det, om det berodde på att vi tappade några starka kort och ersättningarna inte var bra låter jag vara osagt. Men värvningarna på senare år av Hasselblad, Due-Boje och Rydmark har inte varit bra. Rydmark har jag haft svårt för länge, han var ruskigt bra i SM-94 då han plockade bort Foppa i finalen genom sina psykningar och visade hockeysverige att han var en av dom bästa tekarna. Men sedan har han blivit sämre och sämre dock endast i MIF-dressen och när han var över i NHL. När han däremot spelade i VIK så tycker jag han skötte sig exemplariskt. Men han kanske skall spela i ett sämre lag när han samtidigt har börjat tappa mer och mer av sitt fina spel.
Ni skall också veta att det inte är lätt att hålla på MIF när man som jag bor i Småland och HV är nästintill det enda som regerar. Och MIF är hatlaget över alla. Att som innan inför varje säsong vara oerhört positiv och tro på SM-guld och för det mesta få äta upp varenda ord har inte alltid varit så lätt. Det är ju lättare att bo i Malmö där majoriteten håller på MIF och där de flesta tycker likadant. Här i Småland så är verkligen MIF ett verkligt HATLAG och Percy Nilsson en oerhört HATAD person, tyvärr. Men det är ändå underbart när det går bra för MIF och man kan jävlas med alla. Nåväl, jag skall sluta med att vara så negativ men jag vidhåller att jag inte är nöjd med nyförvärven och flera andra namn i truppen. Men vem vet Bäckis och Gunnar kanske kan få dem att streta åt samma håll och då blir jag den som får äta upp varenda ord och mening av negativ kritik som jag har riktat mot laget, tränarna m.m. här på hockeysnack. Givetvis vill jag att MIF allltid skall vinna och självklart så önskar jag mig ett SM-guld åt MIF inför varje ny säsong. MIF Redhawks är och förblir laget i mitt hjärta.
Okej, jag kanske har varit lite överdrivet negativ. Men detta har sin grund i att jag är så grymt besviken på att MIF inte har kunnat presentera bättre nyförvärv än vad man har gjort samt att man har bestämt sig för att behålla Hasselblad och Due-Boje som jag personligen inte har något emot som människor däremot så anser jag att de har gjort sitt när det gäller elitseriespel, de hänger helt enkelt inte med längre. Köpet av Peter Andersson tycker jag är ett av de sämsta köp MIF någonsin har gjort, han är 36 år och seg som ett kylskåp, i och för sig så kompenserar han detta med att han är väldigt teknisk och så har han ett hyfsat spelsinne men han fyller på den grupp av tunga och sega backar som MIF redan har för många av. Det är inget fel med att ha tunga backar men nu har ju MIF enbart det. Det är väl enbart Öhman som kan räknas som en "lättviktare" i sammanhanget, han är ju också en tung back men hans fina skridskoskicklighet kompenserar detta. Sedan så tycker jag att det är bättre att hålla en låg profil inför säsongen och kanske vara lite negativ dock ej så mycket som jag kanske har varit.
Men jag vill inte bli så besviken som jag blev efter säsongen 96/97 då MIF hade det bästa lag på papperet som inte vare sig klubben eller elitserien i övrigt hade sett tidigare. Jag var säker på att guldet skulle hamna i Malmö men istället höll de på att missa slutspelet och sedan åker de ut mot Leksand och förlorar den fjärde kvartsfinalmatchen HEMMA med 0-5!!! BEDRÖVLIGT!!!!!!!
Den enda säsongen som jag är riktigt nöjd med förutom guldåren är 98/99 då de plötsligt visade upp ett enormt säkert och tryggt spel speciellt i egen zon och för första gången på väldigt länge så säkrade de en slutspelsplats en 4-5 omgångar innan SM började. Slutspelet gick ju också bra det året, först så slog de ut mästarna FBK i kvarten varav den fjärde matchen som blev den avgörande måste gå till historien som en av dom mest svängigaste och underhållande matcherna i ett SM-slutspel någonsin. Stenhårt och jämnt i två perioder, 2-2 inför den sista ordinarie perioden och först så exploderade FBK med att göra tre raka mål och då var jag nästan säker på att matchen och slutspelet var kört. För hade de förlorat den matchen så tror jag inte att de hade haft en chans uppe i Karlstad igen, tyvärr. Men det otroliga hände att MIF knappade in och lyckades kvittera och inte nog med det så lyckades de även sätta segerpucken i slutminuterna. Jag tror det var Micke Lindholm som avgjorde. Jag fullkomligt exploderade av glädje i tv-soffan. FBK:s fans skyllde en del av förlusten på sin målvakt Kimmo Lecklin och visst så blev han lite darrig när MIF knappade in men han hade inte världens bästa hjälp av sina backar. Sedan så pressade MIF suveräna MoDo och var på vippen att få till en femte och avgörande match upp i Ö-vik. I den fjärde semifinalmatchen så var planens gigant en miffare nämligen en av de tre superbackar som MIF hade - Kim Johnsson, han var grymt bra och till och med Bäckis erkände det efter matchen. Och de övriga superbackarna i MIF var Hävelid o Tornberg.
Nåväl, efter denna säsongen så trodde jag att MIF återigen skulle bli ett stabilt topplag. Men icke det, om det berodde på att vi tappade några starka kort och ersättningarna inte var bra låter jag vara osagt. Men värvningarna på senare år av Hasselblad, Due-Boje och Rydmark har inte varit bra. Rydmark har jag haft svårt för länge, han var ruskigt bra i SM-94 då han plockade bort Foppa i finalen genom sina psykningar och visade hockeysverige att han var en av dom bästa tekarna. Men sedan har han blivit sämre och sämre dock endast i MIF-dressen och när han var över i NHL. När han däremot spelade i VIK så tycker jag han skötte sig exemplariskt. Men han kanske skall spela i ett sämre lag när han samtidigt har börjat tappa mer och mer av sitt fina spel.
Ni skall också veta att det inte är lätt att hålla på MIF när man som jag bor i Småland och HV är nästintill det enda som regerar. Och MIF är hatlaget över alla. Att som innan inför varje säsong vara oerhört positiv och tro på SM-guld och för det mesta få äta upp varenda ord har inte alltid varit så lätt. Det är ju lättare att bo i Malmö där majoriteten håller på MIF och där de flesta tycker likadant. Här i Småland så är verkligen MIF ett verkligt HATLAG och Percy Nilsson en oerhört HATAD person, tyvärr. Men det är ändå underbart när det går bra för MIF och man kan jävlas med alla. Nåväl, jag skall sluta med att vara så negativ men jag vidhåller att jag inte är nöjd med nyförvärven och flera andra namn i truppen. Men vem vet Bäckis och Gunnar kanske kan få dem att streta åt samma håll och då blir jag den som får äta upp varenda ord och mening av negativ kritik som jag har riktat mot laget, tränarna m.m. här på hockeysnack. Givetvis vill jag att MIF allltid skall vinna och självklart så önskar jag mig ett SM-guld åt MIF inför varje ny säsong. MIF Redhawks är och förblir laget i mitt hjärta.