Jag håller med. Fansen har väldigt lita att göra om det finns hockeykultur på orten eller inte att göra. Ö-Vik skulle defenitivt gå bort om det var det man gick efter. Säkert hälften av publiken kommer inte från Ö-Vik, utan från hela regionen och vad gäller klackens prestationer och publikens raktioner när det går dåligt en längre tid. Jodå, de sitter hellre kvar i myssoffan hemma.
För mig är det hur orten och för all del regionen runt om, andas aktiv hockey från vaggan till graven. När man växer upp så blir det naturligt att man får ett par skridskor. Skridskoåkning ligger på schemat redan på dagis och när man leker med sina kompisar så gör man det gärna och ofta på någon spolad is utomhus i närområdet. Det här är den största utrotningsorsaken anser jag, vad gäller hockeykulturens naturliga inslussning. Det spolas allt färre isar runt omkring, kommunerna verkar inte ha råd med vatten längre.
Vad gäller föreningslivet på en ort med hög hockeykultur så är föräldrarna vanligen involverad i hockeyklubben. Att man som ung börjar spela hockey i klubben är något nästan självklart. Rätt vare är, så står man där i klubbens färger och spelar knattehockey mot den andra klubben som förövrigt troligtvis finns på samma ort. Vitt och grönt lag mot rött och blått. Så har verkar det alltid ha varit, men vet inget annat när man är liten. På stan och på skolorna springer varenda pojke omkring med sin klubbs träningsoveraller det verkar som att alla håller på med hockey. En dag så så har man gått igenom alla lagen, från knatte till A-Lag. Hur föreningen fungerar det inte bara vet man, man andas den. Att bryta sig ur är inte något som kommer naturligt, man blir antagligen involverad på det ena eller andra sättet efter spelarkarriärens slut. Får man barn så är skridskor det första man tänker på till sitt barn. Mycket möjligt att man köper skridskor bara för att man inte kan låta bli redan innan det lärt sig gå på ett tillfredställande sätt. Man kan alltid låta det glida omkring på isen medan man håller i det, bara så det får känna känslan. Man skall inte beröva barnet en naturlig uppväxt, tycks man tänka.
För mig behöver en ort som har hög hockeykultur inte nå några enorma framgångar elitmässigt. På en liten ort skulle det vara i stort sett omöjligt ändå. Men jämfört med orter med låg hockeykultur så har man utklassningssiffror. Troligtvis producerar man talanger till större klubbar i högre utsträckning än de flesta andra klubbar, det bara är så och har alltid varit så. Det finns inget riktigt recept, men konceptet finns där i kulturen. I livet på orten.
· 
Jag håller med. Fansen har väldigt lita att göra om det finns hockeykultur på orten eller inte att göra. Ö-Vik skulle defenitivt gå bort om det var det man gick efter. Säkert hälften av publiken kommer inte från Ö-Vik, utan från hela regionen och vad gäller klackens prestationer och publikens raktioner när det går dåligt en längre tid. Jodå, de sitter hellre kvar i myssoffan hemma.
För mig är det hur orten och för all del regionen runt om, andas aktiv hockey från vaggan till graven. När man växer upp så blir det naturligt att man får ett par skridskor. Skridskoåkning ligger på schemat redan på dagis och när man leker med sina kompisar så gör man det gärna och ofta på någon spolad is utomhus i närområdet. Det här är den största utrotningsorsaken anser jag, vad gäller hockeykulturens naturliga inslussning. Det spolas allt färre isar runt omkring, kommunerna verkar inte ha råd med vatten längre.
Vad gäller föreningslivet på en ort med hög hockeykultur så är föräldrarna vanligen involverad i hockeyklubben. Att man som ung börjar spela hockey i klubben är något nästan självklart. Rätt vare är, så står man där i klubbens färger och spelar knattehockey mot den andra klubben som förövrigt troligtvis finns på samma ort. Vitt och grönt lag mot rött och blått. Så har verkar det alltid ha varit, men vet inget annat när man är liten. På stan och på skolorna springer varenda pojke omkring med sin klubbs träningsoveraller det verkar som att alla håller på med hockey. En dag så så har man gått igenom alla lagen, från knatte till A-Lag. Hur föreningen fungerar det inte bara vet man, man andas den. Att bryta sig ur är inte något som kommer naturligt, man blir antagligen involverad på det ena eller andra sättet efter spelarkarriärens slut. Får man barn så är skridskor det första man tänker på till sitt barn. Mycket möjligt att man köper skridskor bara för att man inte kan låta bli redan innan det lärt sig gå på ett tillfredställande sätt. Man kan alltid låta det glida omkring på isen medan man håller i det, bara så det får känna känslan. Man skall inte beröva barnet en naturlig uppväxt, tycks man tänka.
För mig behöver en ort som har hög hockeykultur inte nå några enorma framgångar elitmässigt. På en liten ort skulle det vara i stort sett omöjligt ändå. Men jämfört med orter med låg hockeykultur så har man utklassningssiffror. Troligtvis producerar man talanger till större klubbar i högre utsträckning än de flesta andra klubbar, det bara är så och har alltid varit så. Det finns inget riktigt recept, men konceptet finns där i kulturen. I livet på orten.