Det jag tror, förtydligar, det är bara mina tankar och jag är ingen expert, så tror jag och tycker mig tolka att det är just den här avvägningen som tränarna kämpar med.
Jag säger ju verkligen inte att du har fel. För jag tror att lösningarna på problemet kan vara på flera olika sätt.
Med otroliga defensiva spelare kan man t.ex. stänga motståndarna effektivt vilket ger större utrymme för anfallarna att bli kreativa framåt.
Om vi hade haft, (vilket vi antagligen har.) en för tydlig offensiv profil så är risken att vi blir sönderläst (speciellt om vi inte är tillräckligt bra offensivt) Och då får vi problem bakåt.
Så frågan är hönan eller ägget. Skall man förstärka framåt, eller bakåt?
Ja, så kan det vara. Inte dåliga backar. Dåligt försvar.
Vi hinner inte komma ut i rätt positioner för att sätta att legitimt tryck och därför kan vi heller inte ge oss chansen till att vända spelet.
Oavsett så ger vårt försvar inte heller några möjligheter till att göra spelvändningar, i stället så får Skellefteå nya möjligheter att sätta nytt tryck så vi är i den här perioden för ihåliga.
Målvaktsbyte. Det har inte förekommit några målvaktsmisstag, men det är en spelförändring utan några uppenbara problem för det spel vi har just nu. Lehtinen behöver inte bli misshandlad.
Aagaard gör mål!
Super! Missade vem som gjorde den fina passningen. Skriv tio år med Aagaard!
Vi måste börja få ihop bitarna för att inte ge Skellefteå alla möjligheter, det kan gå. Jag ger inte upp.
Det borde kanske inte ha varit något, men jag fattar inte varför Woods drar på en crosschecking där när han är stillastående i en meningslös position. Det hade aldrig gett någon vinning.
Nu släppe vi in mål igen. Någon får säkert Berglund till syndabock.
MoDo började ju bra och man var bra att försvara och man var bra i sina anfall.
Målet bakåt var en kalldusch men kan mycket väl tillskrivas Skellefteås spetskompetens, snarare som MoDos uppenbara misstag.
Såklart hade vi ju i stället kunnat börja matchen med skyttegravsspel, men det hade enligt mig varit helt att ge upp och hoppas på det bästa.
Vi dippade efter bakåtmålet, men efter ett tag så jämnade vi upp spelet igen.
Såklart så är det fördel Skellefteå. Nu kommer den jobbiga andraperioden. Å ena sidan så tvingas vi tänka bättre, mer defensivt i försvarsspelet med smarta byten med tanke på energi, men samtidigt ger det ett annat utgångsläge för spelvändningar.
Jag är väldigt nervös inför perioden, men som tur var så har jag inte gett upp. Det är därför jag fortfarande tittar. Det är ju inte så att jag älskar att bli plågad. Längst inne brinner hoppet och händer det så kommer jag att älska att jag hade hopp och förväntningar.
Men det är så många parametrar att ta hänsyn till. Hade det bara att göra med en specifik spelare varje gång så hade både du och jag kunnat bli SHL-coach.
Endera så är det alltid bara en spelare per mål bakåt som det är fel på.
Eller så är det kanske att så många inte följer instruktionerna att de som gör det hamnar i blåsväder, gång på gång.
Båda anledningarna kan ha sin bäring, men eftersom det är ett lagspel så brukar av min erfarenhet inte ett enskilt misstag ha så stor betydelse eftersom man managermässigt tar höjd för enskilda misstag.
Så min egen slutsats är att för många, förutom den som får skulden, är de som ställer till det för de som robotlikt försöker göra som tränaren sagt.
Om man vänder på det. Vems fel är det att spelaren som gör avslut inte gör mål?
Ja, det kan vara så, men det finns inget direkt misstag i det i det här fallet eftersom vi mer eller mindre tagit, eller tvingats ta tag i taktpinnen när det gäller puckkontroll.
Skall i få strikt efter statistik så har vi ingen chans, men MoDo är just nu så otroligt oförutsägbara så för oss supportrar så finns det mycket att ta fasta till. I alla fall de som hela tiden tror positivt.
Värre är spagettiarmar när man inte har det, när man skall rensa trots att man kan det. I skallarna när man tar saker och taget för givet och när man vet att man skall slå ut pucken, men man låter bli att göra det.Men blir varje gång en idiot men man gör det ändå.
Det är så det fungerar med en bra managertänk. Vi har en fin utvecklingsbar talang. Han tvingas ta en annan roll, en roll som han kanske är bäst ämnad för.
Nu är vi helt förvånade. Den här rollen kanske den här talangen utvecklar sig från?
Vi har alla varit där.