arnio: Kalla mig mycket, men kalla mig aldrig Leksandssnille, ditt Timrånöt! ;-)
Nej, du har alldeles rätt käre arnio. Sundsvall har inget lag i elitserien. Till och med en puckad Moraorsing visste faktiskt det. Men hade du följt med lite här så kanske du hade förstått att det var närliggande större tätorter som var på tapeten. D.v.s. det som kan ligga till grund för spelartrivsel och annat bjäfs. Sundsvall är väldigt närliggande till Timrå, eller hur?
Och om vi nu ska slå in på din bana så har varken Falun eller Borlänge nåt elitserielag heller.
Metal Guru: Men i så fall bör även Luleå, Karlstad, Örnsköldsvik och Sundsvall också inlemmas i den här diskussionen. D.v.s. halva elitserien :-)
Utan att ha befolkningsstatistiken i huvudet så känns det som att de städerna har ungefär samma storlek som Falun/Borlänge. I alla fall har de ungefär samma utbud skulle jag tippa.
Kanske även Jönköping och Gävle platsar på listan? Då finns det inte särskilt mycket kvar över sedan :-)
Metal Guru: "Jag menar att Leksand och Mora sitter i samma båt vad gäller bonnhålor kontra storstad."
Mja, gör vi verkligen det? Jag skulle faktiskt vilja påstå att Leksand har en geografiskt fördel gentemot Mora. Det är faktiskt inte särskilt långt till Falun och Borlänge från Leksand. LIF har väl också under åren haft en hel del spelare boende i nämnda storhålor (Tomas Jonsson bodde/bor ju t.ex. ännu längre bort, i Sundborn).
Att däremot kunna pendla till Mora från Borlänge/Falun-området tror jag inte många känner sig särskilt sugna på. Och några andra storhålor finns ju inte i Moras närhet.
titran: Haha, jag har precis samma frågeställning själv. Vill också gärna säga så, men det är nog hemgjort är jag rädd. Kwött är ju (små)gris. Men de är ju iofs små taggiga grisar.
Nä, jag vet faktiskt inte. Vi får ringa en vän! :-)
robin: Håller absolut med. Men det gäller ju att det finns intresse för det i våran generation också. Det känns som att det är lite si och så med den saken.
Sedan är det en viss skillnad mellan kommunerna också. I Älvdalen är ju språket levande på ett helt annat sätt än i övriga kranskommuner. Där dalskar man ju med sina barn. Och även om det talas väldigt mycket moramål i Mora (nästan alla dalskar där jag jobbar t.ex.) så lär sig inte barnen det i samma utsträckning som i Älvdalen. I Orsa, där undertecknad har sitt hemma, ser det tyvärr väldigt dystert ut. Där får man nog nästan bege sig till ålderdomshemmet om man ska få höra riktigt geniunt ossmol. Och de i min ålder som dalskar är väldigt lätt räknade. Jag känner faktiskt bara en.
Nog finns det bevarat på ljudband. Det fanns en professor i Uppsala (hette han Boethius tro?) som kuskade runt och plockade upp gammalt mål från våra omnejder. Det har gjorts inspelningar även efter det. Bl.a. har en syster till min enda ossmolsspråkande vän forskat på dalmålet, och hon har nog lagt ut en del på nätet också tror jag. Tror det är vid Umeå universitet.
Stigsson: "Grejen är väl just den att det du här uppe kallar "obergriplig svenska" inte alls är svenska utan ett eget språk om än med stor inblandning av svenska ord och uttryck nu i modern tid."
Men nu slänger jag gladeligen in en brasklapp här. Saken är nämligen att det mer rätta är att den dialekt (jag vill hellre säga mål, eller språk, men det har ju inte blivit erkänt som det sistnämnda än) som talas i ovansiljanskommunerna är mer svenska än svenskan själv. Förr talades den gammelsvenska som vi fortfarande talar, i hela Sverige. Den svenska varianten på fornnordiska.
Här och var kan man hitta små spår från fornstora dar, om uttrycket tillåts. Tungelsta söder om Stockholm t.ex. har väl sina rötter i det fornnordiska namnet för måne. På ossmol heter det t.ex. tungöl.
Lite knepigt att de har ett sådant namn där nere där det inte pratas fornnordiska, medan man kan hitta Månsta i Älvdalen :-)
Däremot har väl våra gammelmål blivit rätt uppblandade med svenskan numera. Det finns även ett käckt uttryck för detta; Buckmol.
Stigsson: Se där ja! Tyckte väl att man borde hört talas om valloninslag om det skulle funnits några.
Däremot så är det väl inte helt otroligt att de båda språken kan ha vissa likheter, men det skulle väl å andra sidan gälla alla länder i norra europa. Tror fortfarande att engelskan är det språk som ligger närmast (förutom de nordiska språken). Och efter vad jag hört så är det engelskan som talas i de nordligaste delarna av de brittiska öarna.
Jag var f.ö. med om något lite roligt för ett par år sedan. Vi har bekanta i Bergen i Norge som vi hälsade på. Eller rättare sagt så bor de utanför Bergen i en by som heter Os. Alla i familjen är hur lätta att förstå som helst, utom fadern som pratar nån väldigt skum dialekt. Jag märkte dock att det fanns flera ord och uttryck i hans tungomål som jag kände igen från orsamålet. Det gick sedan lättare att förstå honom, med detta i åtanke. Inte så konstigt eftersom han ju faktiskt pratade osmol :-)
Metal Guru: Ja, som du ser har jag samlat argument hela helgen. Desvärre har jag inte kommit någonstans alls :-)
Westerling: Ja du...det där med valloninslag i älvdalskan har jag faktiskt aldrig hört talas om. Det kan mycket väl vara så. Jag vet att det t.ex. bildades en egen liten gren av orsamålet i byn Fredshammar i Orsa p.g.a. att det var så mycket inflyttade människor från Mälardalen ett tag där. Målet blev där mer normaliserat och mer svenska-likt. Det låter därför inte helt otroligt att det kan ligga till så med älvdalskan också.
Metal Guru: Eftersom det verkar hända saker i Gävletrakten (?) så tänkte jag förflytta språkdebatten hem hit istället. På så sätt slipper man få en massa kängor för att man är i vägen.
Hur som helst. Vi måste nog bena ut det här ännu mer ingående ser jag :-)
På bästa binomenalnomenklaturmanér (SLÅ det ordet! GÖR DET!! :-D) har man alltså delat in språken i familjer, sedan grupper, och sedan språk, så vitt jag förstår.
Svenskan t. ex. tillhör familjen indoeuropeiska språk, och inom den gruppen germanska språk, och sedan skandinaviska språk. Sedan kan man nog fortsätta indela i undergrupper ett gott stycke till.
Finskan och ungerskan tillhör samma språkfamilj, nämligen den uraliska språkfamiljen, och där gruppen finsk-ugriska språk. Men numera verkar det som att den finsk-ugriska gruppen räknas som en egen sidofamilj av de uraliska språken.
Nog tjafsat. Det verkar som att ungerskan och finskan trots allt är rätt nära besläktade med varandra. Möjligen kan ungerskan ha större konkurrens i släktskapet med finskan av samiskan.
Bissett19: Oj, jag visste inte att detta var klubben för inbördes beundran. Hoppas inte min tillfälliga närvaro här har åsamkat dig allt för stort psykiskt lidande.
Metal Guru: Finska och ungerska= urgiska språkfamiljen
Så långt äro vi förhoppningsvis överens? :-) Men vilka språk är annars närmast besläktade med finskan? (förutom brödraspråken runt Östersjön). Tills jag snokat reda på sanningen så envisas jag med att finskan och ungerskan är nära släkt. Det är åtminstone vad jag läst.
Jo, på riktig gammeldalska heter det väl windöj, windoge, eller nåt i den stilen. Nuförtiden säger nog di flesta dock fenster, eller nåt ditåt.
Den som tror att finskan och orsamålet har något gemensamt är, skulle jag vilja påstå, ute och cyklar på ruskigt djupt vatten (öh...??).
Sanningen är nämligen den att orsamål och finska inte ens är besläktade med varandra. Orsamål är fornnordiska, och tillhör den germanska språkfamiljen. Faktiskt i sina bästa stunder väldigt likt engelskan. För att belysa detta kan följande exempel tas upp; brajd (eng. bride)=brud, ajs (eng. ice)=is, eller hus (ett bra exempel på sammansatt ord är ajsstikköl som betyder istapp och som heter icesticle på engelska), ödörwajs= annorlunda (jmfr eng. otherwise), ödra= andra m.fl. exempel.
En gammal historia från Orsa påtalar också likheten med engelskan; En orsakarl skulle medelst hästdroska hämta upp en engelsman vid stationen i Orsa. Nämnde engelsman satte sig dock på fel sida av vagnen. Orsakarlen försökte med alla till buds stående medel förklara för utbölingen att han skulle sätta sig på andra sidan vagnen. När ingen tidigare prövad metod fungerat tog han till sin "native tounge" och röt; "Gök bört o öder sajdo!" (Gå bort till (eg. på) andra sidan), varpå engelsmannens ändalykt genast förpassades till andra sidan vagnen. Troligen var det just "öder sajdo" som gjorde att budskapet gick hem. Det är ju väldans likt engelskans otherside.
Finskan däremot tillhör ju den urgiska språkfamiljen, och är närmast besläktad med ungerska.
Däremot talade även savolaxfinnarna på Orsa finnmark orsamål emellanåt. Detta måste ha varit en upplevelse att få lyssna till :-)
AH: "Med all respekt för din åsikt som normalt alltid är genomtänkt."
Och detta är ett icke normalt fall då? ;-)
Jag tror säkert att du har mer kött på benen i fallet Daniel Karlsson eftersom jag inte sett honom spela sedan moradagarna (så vitt jag minns?). Jag vidhåller dock att jag tycker han tillhörde en av de smartaste spelarna i MIK:s trupp då. Men, som vi alla varit inne på, var han också den särklassigt långsammaste. Ändå kunde han göra små underverk med pucken, så stillastående han var :-)
Att han bara gjort en säsong i högsta serien är knappast heller något som talar för att jag ska få rätt i frågan. Nu har Daniel tydligen imponerat på Brynäsledningen ändå, och ser de det jag såg i mitten på 90-talet så förstår jag dem.
Glöm inte heller att Janne Larsson knappast kunde beskyllas för att vara någon sprinter. Nu ska jag kanske inte jämföra Daniel med Janne, men en viss likhet finns dock tycker jag.
Fasen, nu hoppas jag verkligen att Brynäs plockar in Daniel, så vi får se vem som får rätt :-)
Stigsson: Eftersom jag inte gillar senap överhuvudtaget så säger jag, tvärtom mot dig, att jag tror på honom då :-)
Tyckte han visade mycket goda kvalitéer när han hade puck också. Hans aber var som sagt snabbheten, men en smartare spelare fick man leta efter i den upplagan av MIK :-)
Det ryktas att gamle morabekantingen Daniel Karlsson är på väg till Brynäs. Sanningshalten i det lär kanske tas med en lika stor nypa salt som i Mattias-74:s frestelse, men ändock.
Jag blev väldigt förtjust i Daniel under hans andra år här. En mycket intelligent center med bra blick för spelet. Hans svaghet låg väl främst i snabbheten. Men framför och bakom mål var han grym. Tyckte mig se en klar elitseriespelare i honom då, men av någon anledning försvann han. Det har väl bara blivit en ES-säsong för honom hittills, i Västerås.
Men vad vet man? Med lite förtroende från Boork så kanske han blommar upp igen? En ny Janne Larsson för BIF kanske?
Myggan: Liknelsen vid ett orrspel var fullkomligt lysande :-D
Metal Guru: Det där med svalskräck, gäller det både för europeisk svala och afrikansk svala (för att nu dra en frågeställning från en berömd film med Monty Python-gänget)? :-)
insu: Jo men det var ju duktigt av Djurgårdarna att ta rätt på första bokstaven i alla fall. Att de sedan inte kan skilja på söder och norr är väl kanske att begära lite för mycket :-P
Kalla mig mycket, men kalla mig aldrig Leksandssnille, ditt Timrånöt! ;-)
Nej, du har alldeles rätt käre arnio. Sundsvall har inget lag i elitserien. Till och med en puckad Moraorsing visste faktiskt det. Men hade du följt med lite här så kanske du hade förstått att det var närliggande större tätorter som var på tapeten. D.v.s. det som kan ligga till grund för spelartrivsel och annat bjäfs. Sundsvall är väldigt närliggande till Timrå, eller hur?
Och om vi nu ska slå in på din bana så har varken Falun eller Borlänge nåt elitserielag heller.