Maggan

Det är många i min omgivning som efter förlusten i måndags har frågat mig ifall jag är deppig eller om jag har sorg pga att, Timrå IK, inte klarade av HV71 i kvarten. Måste erkänna att det börjar bli lite irriterande att svara på sådana dumma frågor. Jag menar, varför skulle man ha sorg? Hallå, det är hockey vi pratar om! En sport, en tävling som gör att vinterhalvåret är betydligt roligare än vad det skulle ha varit. Men hockey är inte meningen med livet! Finns betydligare jobbigare saker att ha sorg över. Jag vet två händelser som har hänt sedan sista kvartalet 2007, i min privata sfär, som gör att detta är rent ut sagt löjligt att hetsa upp sig över.

Skulle nog kunna säga, utan att sticka ut hakan för mycket; att många skulle må så mycket bättre om man ser att livet är till för att njutas, att leva i varje ögonblick och att se livet från den ljusa sidan istället för att se allt negativt. Man tillverkar ju sin egen sanning. Ser man allt i nattsvart - då är det det enda man "ser och som genom ett trollslag så är allt skit och elände. Våga öppna ögonen och se ljusglimtarna!

Timrå IK gav HV71 en hård kamp i sju matcher. Timrå IK;  laget som vi supportrar trodde skulle hamna i kvalserien för inte allt för lång tid tillbaka. Timrå IK som hamnade högre i tabellen än länskamraterna Modo.

Personligen hade jag skakat av mig den här förlusten redan i tisdags, mest pga att jag inte såg sista matchen. Då vi inte lyckades vinna i lördags så visste man ju att vi aldrig skulle ta HV på deras hemmaplan. Fanns liksom inte på kartan. Skulle Timrå däremot ha vunnit, så vette fan om inte dom hade slagit ut Färjestad av bara farten. Och hade Timrå IK tagit SM-guld.... Då hade nog jag slitit av mig på överkroppen (till BH'n iaf). 

Men men, som det gamla ordspråket säger:

"Finns ingen anledning att gråta över spilld mjölk".

Nu ser vi framåt, till nästa säsong. Nya spelare, nya utmaningar, nya mål, nya förluster men även nya segrar.