Maggan

24 september... det är inte många dagar kvar innan vi hockeygalningar äntligen får andas igen. Att få träffa gamla bekanta och umgås med likasinnade är en stor del av upplevelsen med att gå på hockey. Att få stoja lite, skrika lite och att känna kamratskap på läktar'n. Märkligt det där, att jag får en själslig ro i en miljö som vissa ser som stojig och ovårdad.

Vad vore hockey utan tillrop från apberget? Ni som var på försäsongsmatchen mot Skellefteå vet att den blir fruktansvärt tråkig att se på. Är dessutom matchen i sig usel... ja då kan man ju lika gärna gå hem.

Så jag tycker att det är tur att vi galningar finns. Vi som inte kan hålla igen käften utan måste gapa lite extra på domaren, eftersom han kan ju faktikst ta en skitutvisning till vår fördel senare i matchen. Vi som använder stämbanden så mycket vi bara kan, bara för att.

Inte nog med det; vi klär oss roligt också!! I matchtröjor som är flera nummer för stora (i vissa fall är dom för små). Vissa har valt att använda sig utav extra tillbehör så som halsduk, mössa eller ngn egenstickad tröja för att visa att vi är ett. Ett lag, ett mål och en dröm. Att någongång få skrika ut: SM-GULD, SM-GULD, SM-GUUULD!!!