Står på mina knän och ber... Foppa sluta!
Snälla Foppa, sluta!
För varje gång du prövar att göra comeback, desto mindre kommer man ihåg din f.d storhet. Det enda man tänker på är "Jaha när går han sönder nu då?" Du kommer att bli ihågkommen som mannen med fotknölarna, istället för bl.a. dragningen i Lillehammer.
Så snälla Peter Forsberg, sluta upp med att försöka komma tillbaka som spelare. Om du känner ett sug för att spela, samla ihop lite gamlingar och lira lite för skojs skull nån kväll i veckan/månaden.
Kommer aldrig att glömma bort när du var med på en sommarträning här nere i Timrå (Gradin spelade med Timrå då), och du kom upp och pratade lite med mig på läktaren efter träningen, fortfarande i full mundering. Det var stort för mig som var relativt "nykläckt" hockeydåre. :)
Kommentarer
www.youtube.com/watch?v=6RAVCkMVRWo
Men jag förstår inte hur comebacker (hur många han än skulle göra) skulle kunna göra honom mer ihågkommen för att han hade problem med skador än det faktum att han var en hockeygigant. Han är så stor och har gång på gång bevisat sin storhet så det räcker och blir över för att det är det man ska minnas och inte hans fotproblemen. För min del så skulle han kunna göra tusen comebacker till - det är fortfarande hans hockeymästerlighet som skulle lysa klart starkast som minne. För mig är det obegripligt att inte det skulle vara det man minns klart bäst om man så bara sett en match med honom.
Sedan är det ju inte så konstigt att någon som tillhör hockeyvärldens allra största vill spela hockey på elitnivå, på SIN nivå. Är man en hockeyspelare av absolut världsklass och med en helt galet imponerande passion för sporten, ja då är det inte konstigt att man vill fortsätta på samma nivå.
Att dra ihop lite gamlingar och spela för skojs skull någon kväll i veckan för Forsberg är ju som att en professor i matematik skulle sitta och räkna ihop 1+1 i 60 minuter istället för att få av att använda hela sin kapacitet. Det är helt enkelt frustrerande och inte särskilt roligt.