Sven.Savage: Tjena mina svenska vänner. Och även dessa i Luleå. Hälsningar från andra sidan viken. För det första ska jag säga, att jag kan förstå att er längtan efter guld är större än någonsin. Jag, tillsammans med vänner, väntade på guld för min favoritklubb från -98 till 2011 och nu har vi igen väntat sedan dess. Så 26 år är en lång tid.
Sedan till tankar om gårdagens match. Jag måste börja med att kommentera domarna, för det var något alldeles förskräckligt att se. Jag vet inte om domarna hade tappat visselpipan eller hade dom diarré i byxorna? Cirka 3-5 ggr borde det ha varit en solklar utvisning till FBK, då deras spelare bokstavligen hängde i Luleås spelare. Två gånger av dessa, som ledde till att FBK fick pucken, ledde till de två avgörande målen för FBK max en minut senare. Tyvärr använde sig Luleå inte heller av domarlinjen och hängde inte i FBK:s spelare. Och då Shinnimin hade en hög klubba, följt av otrolig teaterkonst av FBK:s spelare, så blåstes det av direkt. Gällande domarlinjen måste jag säga i linje med den finske tränaren Juhani Tamminen: ”mä häpeän”, jag skäms för domarnas del.
Sedan till själva ishockeyn. Det verkade som att båda lagen var rädda? Mycket försiktig ishockey, och inte alls så laddat i luften som man skulle ha kunnat tänka sig i en Game 7? Vet faktiskt inte om jag sett en så ”väntande” avgörande match förut, där man, istället för att se på en ishockeymatch, kunde tro att spelarna väntade på julgubben. Varför använde sig LHF inte av hemmapublikens stöd? Varför vågade ingen spela?
Till slut någon tanke om att vinna vänsterskap. Jag tycker jag tycker det behövs vissa ”clutch”-typer för att vinna ett mästerskap. Sådana som ”har mod att avgöra i viktiga matcher”. Vem var dessa i FBK, vem var dessa i Luleå? Eller var det sen också bara storyn som vann i år? Ni vet..motgångar med sparkad tränare ledde till en story där laget övervann motgångarna och måste kämpa ända till slut för att vinna. Var allting litet för lätt för Luleå?
Neutral
Sedan till tankar om gårdagens match. Jag måste börja med att kommentera domarna, för det var något alldeles förskräckligt att se. Jag vet inte om domarna hade tappat visselpipan eller hade dom diarré i byxorna? Cirka 3-5 ggr borde det ha varit en solklar utvisning till FBK, då deras spelare bokstavligen hängde i Luleås spelare. Två gånger av dessa, som ledde till att FBK fick pucken, ledde till de två avgörande målen för FBK max en minut senare. Tyvärr använde sig Luleå inte heller av domarlinjen och hängde inte i FBK:s spelare. Och då Shinnimin hade en hög klubba, följt av otrolig teaterkonst av FBK:s spelare, så blåstes det av direkt. Gällande domarlinjen måste jag säga i linje med den finske tränaren Juhani Tamminen: ”mä häpeän”, jag skäms för domarnas del.
Sedan till själva ishockeyn. Det verkade som att båda lagen var rädda? Mycket försiktig ishockey, och inte alls så laddat i luften som man skulle ha kunnat tänka sig i en Game 7? Vet faktiskt inte om jag sett en så ”väntande” avgörande match förut, där man, istället för att se på en ishockeymatch, kunde tro att spelarna väntade på julgubben. Varför använde sig LHF inte av hemmapublikens stöd? Varför vågade ingen spela?
Till slut någon tanke om att vinna vänsterskap. Jag tycker jag tycker det behövs vissa ”clutch”-typer för att vinna ett mästerskap. Sådana som ”har mod att avgöra i viktiga matcher”. Vem var dessa i FBK, vem var dessa i Luleå?
Eller var det sen också bara storyn som vann i år? Ni vet..motgångar med sparkad tränare ledde till en story där laget övervann motgångarna och måste kämpa ända till slut för att vinna. Var allting litet för lätt för Luleå?