Sawchuk

Robin Ztorken L:

Baksmällan börjar gå över för de flesta men jag gissar att de som såg fram emot ett lätt kval och extraslantar kommer att ha kvar huvudet i sanden ett tag till.

Det enorma drag som var på sociala medier dog ut fortare än en undervattensfis
och nu återstår en vardag som kommer att bli femtio nyanser gråare.

Sanningen är nog närmare den att Modo som maktfaktor i Svensk Ishockey utrotades för överskådlig framtid den där kvällen då Montpetit släppte bomben över Örnsköldsvik.

Vad jag hört är Modo inte direkt förstavalet bland spelare, inte ens i Allsvenskan.
Jag gissar att detta börjar gå upp för Modos ledning nu men det är risk att det är för sent. Att ledningen plockar på Kejsaren nya kläder lurar bara några få.

Spelare står inte på kö för Modo utan det lag som öppnar plånboken störst plockar hem de bästa spelarna, det är en universell regel som inte har några undantag.

Det är väl till och med så att Modo fått öppna plånboken rejält bara för att behålla vissa J18 spelare i föreningen trots att det är grannens grabb.

Rytter:

Insikten över vilket skitlag vi har just nu fladdrade just genom mig, bara att skaka av sig och glömma. Önskar jag var en struts...

dempa:

Ser också Pens - Rangers

Läktarljudet går inte fram ordentligt på tv`n då det är så stora arenor, jag har sett väldigt många matcher live och speciellt under slutspelet är det ett jävla tryck. Att man inte sjunger hejarramsor kan jag stå ut med.

Jag är så konstig att jag hellre sjunger med i Don`t stop Believing än sassa brassa mandelmassa...

Skulle inte säga att man inte har någon läktarkultur, utan man har en annan läktarkultur, vilket många har svårt att acceptera.

Frontschwein:

Ledningen gör felet att dom tror Modo är speciella, att man har någon sorts fördel i konkurrensen om spelarna.

Man hade inte behövt tappa en spelare som Ottosson t.e.x (som för övrigt kommer att vara grym i Allsvenskan) om man bara insett detta. Man såg inte Björklöven som en seriös konkurrent och nu står man där med byxorna nere.

Det kommer att försvinna fler också, Lindgren, Pettersson, Djuse, ja förmodligen försvinner även Torp som det låter.

Kvar kommer Modo stå med Skröder och Ritchie.

Om man dessutom räknar bort Umeå och Sundsvall och övriga Norrlandsorter som upptagningsområde för grannens grabb vart ska man hitta spelarna då, ÖSK, Svedjeholmen, Järveds IF?

Då kommer J20 superelitlaget följa A-laget ner i träsket fortare än man hinner säga "Återväxten"

Det här känns inget bra...

Thors 22:

Det är andra tider nu, lagen omsätter inte 20 miljoner i SHL, dom omsätter 150 miljoner.

Entouraget runt spelarna, agenter, föräldrar, framtida NHL-klubbar med flera ställer krav på spelarna på ett sätt som har förändrats stort bara de senaste fem-sex åren.
Nu gäller det att vara i rätt klubb så högt upp i seriesystemet som möjligt så tidigt som möjligt. Klubbhjärta är numera underordnat sedelbunten i lönekuvertet.

Det långsiktiga bygget som många pratar om måste ske i SHL. I Allsvenskan måste man satsa mer kortsiktigt, eller ladda på på riktigt på U16-J20 så man får två till tre kullar i rad som trycker på mot A-laget. Talangbanken måste bli större och bättre. Då får man nog också vara beredd att ta föräldrakritiken som kommer med det från föräldrar vars ungdomar/juniorer inte klarar kravbilden.

Att tro att vi ska på nåt vis bromsa oss igenom det här är galet.

Alla pratar om Skellefteå. Jag följde dem på nära håll åren innan dom gick upp och det var rejäla satsningar varje år, man skulle bara upp, ekonomiskt var man smartare än tidigare men sportsligt var det jävlar All-In

Att dom sen fick fram sina bästa kullar någonsin där berodde på en hänsynslös satsning på framför allt 91-92 kullarna där Jan Erixon och Lasse Marklund laddade på i värsta sovjetstil.

Det har runnit lite vatten under broarna sedan Skellefteå AIK bestämde sig för att ändra inriktningen på sin juniorverksamhet.
Träningsdosen höjdes markant. Under J18 och J20 tränade man till och med ett till två pass mer i veckan än A-laget.
Det spelade ingen roll att det på den tiden var brist på istider i Skellefteå. Saknades is blev det i stället fysträning - Så det blev en jäkla massa fys. Passen var alltid på gränsen till vad man klarade av.

Resultatet?

Tja, till en början ett ramaskri bland skellefteborna.

Konstanta insändare i lokalpressen. Helst skulle man nog hängt tränarna offentligt. Det hette att man tränade sönder barnen. Att de skulle stanna i växten. Att alla skulle sluta.

Då framgångarna kom tystnade kritiken och nu har vi facit.

Sawchuk:

Det som stör mig mest är hur fort de flesta anpassade sig till att vara medioker.

Det finns ett talesätt, tar det på Svenska. " Om man sänker ribban tillräckligt lågt så är en medioker prestation också ok".

Detta var en av meningarna som fick Boustedt att ta tag i den Svenska juniorhockeyn efter en lång ökenvandring. Den står nu i stora bokstäver i hockeyförbundets utbildningsmaterial.

Men det är fan inte ok att vara medioker. Ursäkter om ekonomi, svårt att hitta spelare, grannens grabb, bygga långsiktigt, starta på nytt, bra i allsvenska mått, är bara en stor jävla ursäkt för att vara medioker!

Det finns inget annat än blod, svett och tårar. Inte på planen och inte i ledarrummen.

Jag tror inte USA slog Sovjet 1980 genom ursäkter, dom var exeptionella, Herb fick dem att vara det. Dom hade inte tid att vara långsiktiga.

Alla framgångssagor inom idrott handlar om exeptionella prestationer och människor!

Jag tror Modo väljer väg för lång tid framöver nu.

MEDIOKER

EXEPTIONELL

Jag vet vilken väg som är jobbigast och svårast, jag vet också vilken av dem som leder till en kruka med guld.

Modo 95:

Jag ser fortfarande inget positivt med att spela i Allsvenskan.

Jag kan tyvärr inte vara en supporter som hittar positiva saker
i allt elände. Det är som att ha fötterna i ugnen och huvudet i frysen och tycka att det genomsnittligt är ganska skönt.

Jag har vuxit upp med Modo i högsta serien, vi har varvat kanonsäsonger med mindre bra men man har alltid haft hoppet där då hösten börjat att i år så händer det.

Vi har varit bortskämda med att få se otroliga hockeyspelare i Kempis och även på senare år i FC. Dessa spelare har ofta varit Modoiter men någon gång då och då har
man suttit och myst över prestationer i yppersta världsklass av spelare från andra lag också.

Vi har fått se spelare på gränsen till världsgenombrott, killar som Foppa, Näslund, Zetterberg, Sudden, Erik Karlsson, ja listan kan göras lång. Vi har också fått gästspel av många giganter under åren, Chara, Souray, Alex Steen, Daniel Alfredsson, Marian Gaborik, Mike Comrie, manny Fernandez, Marian Hossa, Jokinen och många andra.

Dom tiderna är över nu, för hur länge vet vi inte. Det vi vet är att i vissa lag vi möter kommer det att spela brevbärare och banktjänstemän. Vi vet också att i vissa hallar Modo kommer att spela i i vinter måste man ha skydd på skridskorna för det är asfalt fram till båsen och biljettluckorna är klädda med hönsnät.

Jag kanske är en medgångssupporter men jag ser som sagt inget positivt alls i vad som skett.

Modo 95:

Skellefteå har allmän Try-Out från U15 (I år 02+ de bästa från 03 kullen i staden)

Modo har väl också statslag från U14/15 först. Där ingår inte KB65 som har ett eget U15 fast flera spelare skulle platsa i ett statslag.

Björklöven har Try-Out från U16 Elit men tar ut en trupp till varje Kustserietillfälle (2 helger per år) innan det.

Den sena nivåindelningen i Björklöven har resulterat i att man hamnat rejält efter på U16 och J18 nivån de senaste året. J18 höll på ramla ur Elit och U16 vann inte många matcher i år.

Att bli hockeyspelare är inte lätt, slutar man bara för att man missar en uttagning eller för att kompisarna byter lag skulle man ändå inte ta sig hela vägen.

Även de bästa spelarna får vara med om besvikelser, det tar lika hårt för en som ligger långt fram i sin kull att missa U16 Elit, TV-pucken och andra liknande
situationer även om det är ett år tidigare än övriga lagkamrater. Dom kan inte relatera till att det kommer ett nytt tillfälle nästa år utan lever i nuet.

Det största problemet som jag märker av då man jobbar med unga spelare är att föräldrar inte låter barnen ha sin sport för sig själva utan hela tiden lägger sig i trots att dom har total avsaknad av kunskap.

Jag har många gånger blivit frågad av föräldrar hur deras barn ska komma med i uttagningar till olika lag. Man försöker förklara att det måste få ta sin tid sköta träningen och då barnet är moget så kommer dom att få sin chans men föräldrarna vill sällan lyssna på det örat utan börjar slänga ut anklagelser på tränare, föreningar o.s.v att det är deras fel att sonen inte är en supertalang istället för att stötta sonen i sin träning och motivation.