Alltså - vad är det som händer? Och då menar jag inte på planen när grabbarna spelar ishockey. Jag menar runt om i supporterled?
Trodde att även VI var med på resan. Att vi nu (efter två jobbiga säsonger) landat i att vi är ett allsvenskt lag, vi börjar om på nytt och kraftsamlar tillsammans. Attitydförändring. Klubb, lag och supportrar/bygd tillsammans. Den ENDA vägen till framgång, vilket alla borde inse.
När nu de sportsliga motgångarna stirrar oss i vitögat igen så blir det ganska uppenbart: vi är inte ens nära det som krävs. Är det något som är ”som vanligt” så är det hur vi hanterar motgång och hur vi aktivt bidrar till en negativ spiral, istället för en positiv.
Tycker ni att vi är värda framgång? Allvarligt?
- Drygt 2000 pers på hemmamatcherna - Noll impulskontroll i sociala medier efter förluster. Toksåga lag och enskilda. Kan tänka mig tugget i fikarummen... - Folk beter sig verkligen som riktiga nötter. Noll insikt i kopplingen mellan positiv support och framgång.
Alltså - vad ska grabbarna i laget tänka? En runda i sociala medier igår efter matchen gjorde mig mörkrädd. Sänkningen av MITT lag var total. Helsike vad omotiverad jag skulle bli om jag spelade. Övik - ”världsmästare på att sänka sitt eget lag. Kom hit och spela!”. Allt detta vittnar om att vi tar klubben och laget för givet, vilket är det största misstaget vi kan göra. Vi väntar vid sidan om på att laget/klubben ska lösa det här. Vi är åskådare (på CMore, inte i Fjällräven), inte deltagare. Det som egentligen krävs. Sorgligt. SHL? Not so much...
Fick lära mig redan som barn att ”i nöden prövas vännen”. När det gäller vår vän MoDo Hockey tycks många luta sig mot något annat ordspråk, oklart vad. För man beter sig som att det vore fienden.
Jag brukar leva på hoppet, men nu börjar det sina. Resan är så oändligt lång till den sundhet som krävs för framgång. Vi våldar på det som står oss allra närmast - klubben. När de egentligen behöver oss som allra mest.
Imorgon ska jag se matchen mot Vita Hästen tillsammans med min åttaåriga grabb. Jag ska berätta om den kraft bygden hade en gång i tiden, hur vi slog uppåt tillsammans.
· 
Trodde att även VI var med på resan. Att vi nu (efter två jobbiga säsonger) landat i att vi är ett allsvenskt lag, vi börjar om på nytt och kraftsamlar tillsammans. Attitydförändring. Klubb, lag och supportrar/bygd tillsammans. Den ENDA vägen till framgång, vilket alla borde inse.
När nu de sportsliga motgångarna stirrar oss i vitögat igen så blir det ganska uppenbart: vi är inte ens nära det som krävs. Är det något som är ”som vanligt” så är det hur vi hanterar motgång och hur vi aktivt bidrar till en negativ spiral, istället för en positiv.
Tycker ni att vi är värda framgång? Allvarligt?
- Drygt 2000 pers på hemmamatcherna
- Noll impulskontroll i sociala medier efter förluster. Toksåga lag och enskilda. Kan tänka mig tugget i fikarummen...
- Folk beter sig verkligen som riktiga nötter. Noll insikt i kopplingen mellan positiv support och framgång.
Alltså - vad ska grabbarna i laget tänka? En runda i sociala medier igår efter matchen gjorde mig mörkrädd. Sänkningen av MITT lag var total. Helsike vad omotiverad jag skulle bli om jag spelade. Övik - ”världsmästare på att sänka sitt eget lag. Kom hit och spela!”. Allt detta vittnar om att vi tar klubben och laget för givet, vilket är det största misstaget vi kan göra. Vi väntar vid sidan om på att laget/klubben ska lösa det här. Vi är åskådare (på CMore, inte i Fjällräven), inte deltagare. Det som egentligen krävs. Sorgligt. SHL? Not so much...
Fick lära mig redan som barn att ”i nöden prövas vännen”. När det gäller vår vän MoDo Hockey tycks många luta sig mot något annat ordspråk, oklart vad. För man beter sig som att det vore fienden.
Jag brukar leva på hoppet, men nu börjar det sina. Resan är så oändligt lång till den sundhet som krävs för framgång. Vi våldar på det som står oss allra närmast - klubben. När de egentligen behöver oss som allra mest.
Imorgon ska jag se matchen mot Vita Hästen tillsammans med min åttaåriga grabb. Jag ska berätta om den kraft bygden hade en gång i tiden, hur vi slog uppåt tillsammans.
Trevlig helg.