Tycho

Tårarna rann efter kinderna, jag satt och skakade på en stol och en lokaflaska åkte med full fart in i väggen. Den här säsongen skulle inte ha varit över nu. Men trots alla domarmissa och tveksamma lägen i framförallt de två sista matcherna så finns det bara en att skylla på. Laget Timrå IK, du vinner som ett lag och du förlorar som ett lag. Det är bara att erkänna att vi borde avgjort när vi spelade som bäst i match 6. Sen är domarna rent ut sagt pinsamma i Sverige, ge dem åtminstonne chansen att döma med en kompis...

Det känns som slutet av era, hur ska vi kunna ersätta Tenkrat, Wandell, Lethonen, Johan Andersson, Pyörälä?
Det känns som vi får återgå till att vara underdogs och vara glad om vi tar oss till slutspel. Väl där kan vi ev störa i en kvartsfinal men inget mer.
Jag såg ett guldlag i årets lag, kanske inte framförallt det som alltid visades på isen men den toppotential som fanns i truppen. När vi spelade som bäst var vi inte sämre än något av topplagen när de spelar som bäst. Men vi var bäst alldeles för sällan. Tyvärr!

Nu ska vi ta och sörja lite och sen får man se fram emot den mörkaste Silly season sen 2000. Det känns så iaf...

Får se hur det känns om ett tag men just nu är jag inte ens sugen att titta på kvalseriehockey...

Mitt hjärta gråter! Mitt HJÄRTA gråter! MITT HJÄRTA GRÅTER!!!!