3671 inlägg · 39819 besökare
En lysande bra sammanställning av Sundsvalls Tidning på juniorverksamheten bland elitserieklubbarna:
Norrlandsklubbarna i framkant
Sammanställning av elitserieklubbarna
Tankar om juniorverksamhet
Sämst i ES?
Satsar på A-laget
Dåliga resultat:
Senaste åren har inte Timrå haft speciellt bra resultat på varken J18 eller J20 nivå. Bästa Timrålaget hade de med -88 laget där bland annat Eric Moe, Christopher Erixon, Oscar Johansson och -89 Sebastian Erixon, Sebastian Hård af Segerstad och Jesper Larsson. Men då var det många som fick chansen på A-lagsnivå i Sundsvall och till viss mån Timrå.
Efter det har det varit otroligt tunnsått för J-20-laget och det finns väl flera orsaker till detta. Jag tror en viktigt orsak är att spelarmaterialet varit för dåligt. Det är dels att det inte kommit fram tillräckligt med bra spelare från egna ungdomsverksamheten. Sedan har inte hockeygymnasiet fångat upp spelare som har tillräckligt mycket kunnat öka kvalitén på juniorsidan. De två klara undantagen är Sean-Michel Sunnqvist och Magnus Pääjärvi-Svensson. Till viss del kan väl även Roc Ticar och Sebastian Lance Owuya räknas med där.
Timrå måste bli mer attraktiv för såväl lokala som externa spelare för sitt hockeygym och sin ungdoms/juniorverksamhet. Detta gemensamt bör vara sammanflätat för att ge ett bra alternativ till de andra hockeygymnasierna. Vi måste bli attraktivare så vi kan välja mer bland de spelare som söker. Detta för att redan på U16 nivå och uppåt få rätta karaktären utan att för mycket tapp i kvalité. Vi måste ha spelare som brinner för hockeyn och har karaktären för att brinna för Timrå. Som Sebastian Erixon och Anton Lander.
Satsa på vad?
Naturligtvis är det viktigt att satsa på någon som har övergripande ansvar. Denna bör vara heltidsanställd och ska ha full koll på både presumtiva nya spelare till J16 och hur man ska arbeta från skridskoskolan ända upp till J20. Vi måste vara bättre på att jobba metodiskt för att skapa bra hockeyspelare. Därför behöver man någon som kan skapa de förutsättningarna. Det ska inte vara den tränaren som tränar just det laget som ska styra hur det ser ut utan det ska vara klara direktiv från klubben hur man ska träna i olika åldrar. Nu vet jag inte om det ser ut så i Timrå men allt för ofta är det för dålig tråd hur utbildning av spelare ska fungera. Inom de flesta sporter.
Det ska även satsas på att ta hand om spelare på alla plan, det är spelare med rätt attityd och rätt socialt stöd som ger bra spelare från U16 och uppåt. Så många spelare har vi inte på de nivåerna så vi inte kan ha en enskild spelare. Vi kommer aldrig kunna tävla fullt ut med att få de absolut bästa spelarna ens i vårat distrikt om vi inte kan ge en bra helhet för varje spelare. Det ska dessutom vara känt att vi är bra på det! Det är det jag tror på iaf.
Är det viktigt?
Jag skulle säga JA! Speciellt för ett lag som Timrå, Skellefteå och Brynäs(som är de två klubbar som nu är ledande). Lag som har svårt att tävla med de stora pengarna och de stora utbuden. Då måste man få upp spelare som kan spela i det egna laget istället för att köpa in spelare för 3:e och 4:e kedjan. Det skulle vara underbart att kunna plocka in en till två spelare varje år som kan kliva in i A-lagstruppen.
Några som tar möjligheten att ta sig ända till NHL som Lander och Pääjärvi-Svensson. Men även spelare som kan hålla en bra elitserieklass och vara en stomme för laget framöver som t.ex Erixon och Moe. Så har vi haft det sista åren men det har mer varit enskilda duktiga spelare. Andra duktiga spelare har försvunnit utan att ha den utveckling som kanske hade kunnat förväntas.
Största exemplet på detta är Christopher Erixon som var otroligt duktig på ungdomsnivån. Nu vet inte jag hur det är just med Christopher men jag vet han var besviken på diskussionen och informationen i samband med att han lämnade Timrå. Det ser jag som ett misslyckande för Timrå.
Varför ligger Timrå efter?
Tror den största orsaken faktiskt är pengar. Vi har inte skapat oss den positionen att vi har kunnat lägga de extra miljonerna som en eller två heltidsanställda innebär. För mycket pengar har gått till att stärka upp A-laget för att man har kunnat skapa de ekonomiska möjligheterna att stärka upp juniorersatsningen. Det har helt enkelt prioriterats lite annorlunda än tex SAIK. De besluten förstår jag med tanke på de skadeproblem och dåliga tabellpositioner som Timrå haft de sista åren. Men är det den kortsiktiga eller långsiktiga lösningen som är den bästa?
Viljan att stärka upp juniorverksamheten har funnits men det har inte funnits ordentligt med pengamuskler för att kunna sjösätta det ordentligt. Ett försök var att ta hit Dan Jablonic som var en erkänt bra juniortränare. Tyvärr var laget inte tillräckligt bra så det blev bara en säsong.
Som jag skrev tidigare måste nog Timrå stärka upp på det övergripande planet med minst en junior/talangansvarig som är heltidsanställd. I alla fall om man vill vara med i toppen av J20 med tanke på det lilla distrikt vi är. Då måste vi vara lite bättre än de andra på att hitta talanger. Även om det inte är de största talangerna så talanger som kan ta steget till att bli elitspelare. Gärna med en riktig Timråanda!
Framgång föder framgång
Så är det och jag tror att spelare hellre väljer lag som har ett fungerande J20 med framgångar än ett J20 som hamnar bland de sista och inte får vara med och spela om medaljerna. Detta gäller framförallt våra lokala killar så det verkligen får chansen att spela via Timrå hela vägen upp till A-laget. I hela området som innefattar det mellan Ö-vik och Gävle ska Timrå vara ett minst lika hett alternativ som de andra hockeygymnasierna.
Min tanke är inte att vi ska ta massor av spelare från Modo och Brynäs utan att vi ska behålla våra spelare i distriktet men även vara det bästa alternativet för killar från tex Junsele, Sollefteå eller Östersund. Där ligger vi nog lite i lä. Vi måste skapa förutsättningar för att få bra spelare genom att ha en bra hockeyutbildning, ett bra J18 och J20 lag, en bra social verksamhet och att man har bra möjligheter for framtida A-lagsspel. Inte för att man bör få det utan för att man lärt sig att förtjäna det. Man ska ge killarna uppmärksamhet men också vara tydlig vad som krävs av var och en av dem.
En lysande bra sammanställning av Sundsvalls Tidning på juniorverksamheten bland elitserieklubbarna:
Norrlandsklubbarna i framkant
Sammanställning av elitserieklubbarna
Tankar om juniorverksamhet
Sämst i ES?
Satsar på A-laget
Dåliga resultat:
Senaste åren har inte Timrå haft speciellt bra resultat på varken J18 eller J20 nivå. Bästa Timrålaget hade de med -88 laget där bland annat Eric Moe, Christopher Erixon, Oscar Johansson och -89 Sebastian Erixon, Sebastian Hård af Segerstad och Jesper Larsson. Men då var det många som fick chansen på A-lagsnivå i Sundsvall och till viss mån Timrå.
Efter det har det varit otroligt tunnsått för J-20-laget och det finns väl flera orsaker till detta. Jag tror en viktigt orsak är att spelarmaterialet varit för dåligt. Det är dels att det inte kommit fram tillräckligt med bra spelare från egna ungdomsverksamheten. Sedan har inte hockeygymnasiet fångat upp spelare som har tillräckligt mycket kunnat öka kvalitén på juniorsidan. De två klara undantagen är Sean-Michel Sunnqvist och Magnus Pääjärvi-Svensson. Till viss del kan väl även Roc Ticar och Sebastian Lance Owuya räknas med där.
Timrå måste bli mer attraktiv för såväl lokala som externa spelare för sitt hockeygym och sin ungdoms/juniorverksamhet. Detta gemensamt bör vara sammanflätat för att ge ett bra alternativ till de andra hockeygymnasierna. Vi måste bli attraktivare så vi kan välja mer bland de spelare som söker. Detta för att redan på U16 nivå och uppåt få rätta karaktären utan att för mycket tapp i kvalité. Vi måste ha spelare som brinner för hockeyn och har karaktären för att brinna för Timrå. Som Sebastian Erixon och Anton Lander.
Satsa på vad?
Naturligtvis är det viktigt att satsa på någon som har övergripande ansvar. Denna bör vara heltidsanställd och ska ha full koll på både presumtiva nya spelare till J16 och hur man ska arbeta från skridskoskolan ända upp till J20. Vi måste vara bättre på att jobba metodiskt för att skapa bra hockeyspelare. Därför behöver man någon som kan skapa de förutsättningarna. Det ska inte vara den tränaren som tränar just det laget som ska styra hur det ser ut utan det ska vara klara direktiv från klubben hur man ska träna i olika åldrar. Nu vet jag inte om det ser ut så i Timrå men allt för ofta är det för dålig tråd hur utbildning av spelare ska fungera. Inom de flesta sporter.
Det ska även satsas på att ta hand om spelare på alla plan, det är spelare med rätt attityd och rätt socialt stöd som ger bra spelare från U16 och uppåt. Så många spelare har vi inte på de nivåerna så vi inte kan ha en enskild spelare. Vi kommer aldrig kunna tävla fullt ut med att få de absolut bästa spelarna ens i vårat distrikt om vi inte kan ge en bra helhet för varje spelare. Det ska dessutom vara känt att vi är bra på det! Det är det jag tror på iaf.
Är det viktigt?
Jag skulle säga JA! Speciellt för ett lag som Timrå, Skellefteå och Brynäs(som är de två klubbar som nu är ledande). Lag som har svårt att tävla med de stora pengarna och de stora utbuden. Då måste man få upp spelare som kan spela i det egna laget istället för att köpa in spelare för 3:e och 4:e kedjan. Det skulle vara underbart att kunna plocka in en till två spelare varje år som kan kliva in i A-lagstruppen.
Några som tar möjligheten att ta sig ända till NHL som Lander och Pääjärvi-Svensson. Men även spelare som kan hålla en bra elitserieklass och vara en stomme för laget framöver som t.ex Erixon och Moe. Så har vi haft det sista åren men det har mer varit enskilda duktiga spelare. Andra duktiga spelare har försvunnit utan att ha den utveckling som kanske hade kunnat förväntas.
Största exemplet på detta är Christopher Erixon som var otroligt duktig på ungdomsnivån. Nu vet inte jag hur det är just med Christopher men jag vet han var besviken på diskussionen och informationen i samband med att han lämnade Timrå. Det ser jag som ett misslyckande för Timrå.
Varför ligger Timrå efter?
Tror den största orsaken faktiskt är pengar. Vi har inte skapat oss den positionen att vi har kunnat lägga de extra miljonerna som en eller två heltidsanställda innebär. För mycket pengar har gått till att stärka upp A-laget för att man har kunnat skapa de ekonomiska möjligheterna att stärka upp juniorersatsningen. Det har helt enkelt prioriterats lite annorlunda än tex SAIK. De besluten förstår jag med tanke på de skadeproblem och dåliga tabellpositioner som Timrå haft de sista åren. Men är det den kortsiktiga eller långsiktiga lösningen som är den bästa?
Viljan att stärka upp juniorverksamheten har funnits men det har inte funnits ordentligt med pengamuskler för att kunna sjösätta det ordentligt. Ett försök var att ta hit Dan Jablonic som var en erkänt bra juniortränare. Tyvärr var laget inte tillräckligt bra så det blev bara en säsong.
Som jag skrev tidigare måste nog Timrå stärka upp på det övergripande planet med minst en junior/talangansvarig som är heltidsanställd. I alla fall om man vill vara med i toppen av J20 med tanke på det lilla distrikt vi är. Då måste vi vara lite bättre än de andra på att hitta talanger. Även om det inte är de största talangerna så talanger som kan ta steget till att bli elitspelare. Gärna med en riktig Timråanda!
Framgång föder framgång
Så är det och jag tror att spelare hellre väljer lag som har ett fungerande J20 med framgångar än ett J20 som hamnar bland de sista och inte får vara med och spela om medaljerna. Detta gäller framförallt våra lokala killar så det verkligen får chansen att spela via Timrå hela vägen upp till A-laget. I hela området som innefattar det mellan Ö-vik och Gävle ska Timrå vara ett minst lika hett alternativ som de andra hockeygymnasierna.
Min tanke är inte att vi ska ta massor av spelare från Modo och Brynäs utan att vi ska behålla våra spelare i distriktet men även vara det bästa alternativet för killar från tex Junsele, Sollefteå eller Östersund. Där ligger vi nog lite i lä. Vi måste skapa förutsättningar för att få bra spelare genom att ha en bra hockeyutbildning, ett bra J18 och J20 lag, en bra social verksamhet och att man har bra möjligheter for framtida A-lagsspel. Inte för att man bör få det utan för att man lärt sig att förtjäna det. Man ska ge killarna uppmärksamhet men också vara tydlig vad som krävs av var och en av dem.