MoDo Hockey

Et tu Brute:
JVM-spelarna är väl undantag som bevisar regeln men under dom jättetalangerna är det problemet finns.

Jag ser självklart detta med MoDo-ögon i första hand och där finns det just nu ett halvdussin spelare som ingår i A-truppen men som får begränsad eller ingen speltid.
Och så har det varit i några år. Dom är jättebra i J-20 men tyvärr för dåliga för ES. Och dom som lånas ut till AS el dyl är bra där men när dom kommer tillbaka så fattas det ändå kvalitet för att platsa.
Samma har det ju/väl varit i TIK där ju det under de senaste åren värvats så fort det blivit skador trots att det funnits spelare som man borde vågat chansa/satsa på.
Och VF häromåren som vann JSM flera år irad men ytterst lyckades ta sig upp på A-lagsnivå.

Sen var det väl lika mycket FBK-lösningen med bla Skåre (Div1) som utvecklingslag som jag "klankade" på då den vägen ju inte verkar alstra fler spelare än ett eget juniorlag.


Sen att många spelare verkar må bra av att få komma bort från "tryggheten" ett tag är ju ett annat problem i MoDo.
Hur många spelare har blommat ut efter knappt platsat och pga det flyttat medans deras forna lagkamrater stagnerar.
Kanske läge att utveckla nån sorts utbytessystem inom ES.  ;-)

Salle:

Ja, du Salle! I dagsläget ser du nog på det här med alldeles för solkiga MoDo-ögon :-)

Det är sällan som vi ser så mycket juniorer med framträdande roller och mycket istid som vi gör just nu och de senaste åren. Skulle tro att första hälften av 90-talet och nu är de bästa juniortider vi haft i ES.

Men naturligtvis är juniorfrågan alltid ett problem, på det ena eller andra sättet. Jag gnällde nyss själv i HV-gb:n..[url=www.hockeysnack.com/permalink/1186661]Brute Kverulerar[/url]

Det största problemet i Sverige är väl annars att vi är så jävla statiska i tänkandet. Och knappast vet att vi utvecklas eller varför.

Ett exempel är att när Fagerlund tog över i SIF 1983, så fanns det 150 ishallar i Sverige. 1999 var vi uppe i 300. Från 1989 till 1999 fördubblades nästan antalet licenser i Sverige.

Årets förstaårsseniorer var alltså 10 år 1999, när det fanns 300 ishallar i Sverige. Dessa har naturligtvis växt upp i ett helt annat Hockeysverige än 79:orna gjorde 10 år tidigare.

Dessutom har vi ju nu de här årskullarna 89-93 som alla tillhör de 10 största i efterkrigstid. Som strukturen ser ut nu så tror jag vi tappar många juniorer som skulle betraktats som ES-dugliga bara för ett par år sedan, men som inte anses räcka till i dagens juniorkonkurrens.

Förmodar att också många under första hälften av 90-talet sneglade avundsjukt på Nola och deras riksintag, samt de framgångar som man hade. Idag slår väl inte riksintag lika högt och kompanjonerna i Leksand och Västerås rosar väl inte heller marknaden?

Det tror jag har sin största betydelse i den utveckling jag visat på ovan, som först och främst har gynnat regionala gymnasier och intagningar senaste decenniet. Men om 5 år börjar en tid med väldigt undertaliga årskullar. Frågan är då om inte riksintag återigen visar sig vara lite vassare.

Alltså jag tycker att det saknas en långsiktig strategi, där vi anpassar oss efter rådande förhållande innan det bankar oss i huvudet.

Jag vet inte hur länge sedan det är som J20 SuperElit spelade ut sin roll. Det var inte igår iaf. Istället skulle vi satsa på J18. En elitserie med 14 lag och en allsvenska med lika många. J20 blir J21 och indelas i tre regionala zoner, som gärna få ha ett nära samarbete med både allsvenskan och Div 1...ett utbytessystem om du vill :-) 

Salle: Utan att ha någon statistisk grund att stå på har jag känslan av att den som inte tagit sig in a-laget när han nått J-20 inte heller kommer att göra det. Möjligtvis som en late bloomer och då via allsvenskan. J-20 blir bara en kuvös som håller spelarna i liv tills att vi kan placera ut dem på något barnhem i AS ett par år för sent.

Men visst, ska vi ha kvar J-20 så dra åtminstone ned antalet lag i J-20 elit till max 10 och skapa en jävla konkurens.

Fast det handlar ytterst om att du vill sitta skrika på läktarn om fredagkvällarna, eller hur. ;-)