MoDo Hockey

Nikki Nine:

Samtidigt är det lite överdrivet. Att de som stod honom allra närmast kommer behöva tid att bearbeta sorgen är förstås självklart, men den dystra sanningen är att vi alla förlorar vänner och bekanta med jämna mellanrum. Trots detta måste livet gå vidare.

Att en spelare skulle ha svårt att spela ishockey på grund av att hans rumskompis under Sweden Hockey Games 2006 har omkommit, det låter helt otroligt. Det kanske låter kallt, men skulle alla i samhället fungera på det sättet, skulle saker å ting sluta fungera.

Personligen tycker jag nästan att det är lite hånfullt när journalister som har intervjuat Stefan Liv 2-3 gånger under sin karriär sitter och pratar om sina tårdrypande ögon. Som vanligt när det händer någonting hemskt i detta avlånga land så skall det inledas en tävling om vem sörjer mest och bäst. I vanliga fall anses gråten vara ett svaghetstecken, men när händer någonting hemskt, ska vi alla tävla om vem som kan krama fram mest tårar.

Om nu Stefan Liv var en sådan fantastisk människa, så kanske man kunde ha gett honom lite mer uppskattning för detta under den tid han fortfarande fanns hos oss. Inte vänta tills det är för sent.

Men det är som vanligt. Pelle Lindbergh spelade bara en säsong som förstemålvakt i NHL, men när folk börjar prata om honom låter det alltid som om han var fullständigt dominant under 15 års tid. Stefan Liv fick inte ens chansen i NHL, men nu ska vi prata om honom som en av de bästa målvakterna i modern tid. Huh? Till och med HV-fansen var stundtals mycket kritiska och ville att andremålvakten Andreas Andersson skulle få stå mer.

I detta land regerar jantelagen fram tills den dag då någon dör. Sedan får vi dåligt samvete över att vi inte gav dem mer uppskattning medan de var i livet och försöker överkompensera genom att överskölja dem med superlativ. Pricken över i:et är när grupptrycket slår in, där vi så gärna börjar tävla om vem som är bäst på att vara ledsen.

Så, för att få in lite substans i det hela:

Stefan Liv var sett över en längre period, en av _Elitseriens_ bästa målvakter i modern tid. När han var som bäst 2006 var han tredjemålvakt i OS; någonting som ansågs vara en jätteskräll, eftersom Hedberg ansågs vara det självklara valet. I VM samma år fick han stå en match, precis som Daniel Henriksson. Holmqvist stod i de övriga sju.

Stefan Liv var en älskvärd profil att lyssna till. Oftast skrattade vi dock åt honom snarare än med honom, eftersom han gav intrycket av att vara lite bakom flötet. Han verkade emellertid genuint snäll.

Jag är liksom många andra väldigt chockad. Men saker å ting blir verkligen inte bättre för att man börjar förvränga sanningen en massa. Det är tillåtet att vara chockad och ledsen utan att behöva intala sig själv att Stefan Liv var en svensk nationalhjälte. För det var han inte.

Redigerad kommentar