MoDo Hockey

Monno:

Kan någon förklara vad poängen med Isabel Boltensterns skrivande på Hockeysverige är? Jag har funderat i flera månader nu, men är fortfarande lite paff över hur hon kunde få det jobbet.

Jag medger att hon är ett trevligt litet kjoltyg att vila ögonen på och att hon likt de flesta unga tycks tjejer tycks veta hur man använder en kamera. Framförallt är hon duktig på att ta bilder av sig själv, vilket jag förmodar inte är det lättaste. Vidare är det positivt att hon enbart skriver några inlägg i månaden

Nackdelar är att hon inte kan ett jota om ishockey, bara skriver irrelevanta iaktagelser om spelare i lagen hon har följt (Djurgården och Rögle), samt om sig själv förstås. Isabels mål tycks vara att bli hockeyjournalistikens J. Peterman, med målande berättelser om det mesta förutom det som kan tänkas vara relevant för den genomsnittligen ishockeysupporten. Hon är tydlig själv med att hon inte vill trötta ut läsarna genom att skriva om aktuella händelser inom ishockeyn, utan istället väljer att fokusera på viktigare saker, nämligen henne själv.

För er som inte har följt henne, kan berätta att hon nu under sommaren har arbetat med ett speciellprojekt som går ut på att följa hur de olika lagen tränar på försäsongen. Ja, det låter ju faktiskt ganska intressant. Detta specialprojekt går kort och gott ut på att analyserar videoklipp som klubbarna ligger upp på sina hemsidor, och sedan anmärker på att träningslokalerna är ofräscha, hur lustigt det ser ut när Tim Eriksson ska fira en innebandyseger och förstås, det absolut viktigaste, drar kopplingar till sin egen träning!

Hade hon varit duktig på att uttrycka sig i skrift, hade jag möjligtvis kunna lura mig själv att hon faktiskt blev anställd av någon annan anledning än att hon är trevlig att titta på. Men tyvärr. Texterna är fulla av stav- och formuleringsfel. Det är uppenbart att hon försöker använda ett språk som hon inte behärskar:

"Patrick Cehlin som svirade om till träningsutstyrseln"
"Okej, det där var hårddraget"
"I hockeyvärlden är mat och sömn två viktiga komponenter, och jag inbillar mig att det bör anpassas på oss utanför isen också."

Att hon sedan försöker få till en humoristisk touch genom att försöka skriva som Robert Pettersson är på något sätt pricken över i:et.

I bloggen beskriver hon faktiskt hur hon fick jobbet. Hon skickade iväg ett mail klockan 1.27 till "den ansvarige" i Djurgården och länkade till sin blogg. Efter några veckor fick hon jobb som pressvärdinna. När Djurgården sedan degraderas, grät hon ut på Twitter, vilket gjorde att Uffe Bodin fick upp ögonen för henne.

Jag tycker detta är fel på så många sätt. För det första kan det knappast vara roligt för henne när hon inser att ingen egentligen tar det hon skriver på allvar. För det andra måste det kännas bedrövligt för alla de hockeykunniga unga tjejer (och killar för delen) som har kämpat hårt med studierna för att få ett liknande jobb.

Men tyvärr. Inkompetensens tidevarv är här.