Bad_Brett: En rad faktorer men i mina ögon är man inte en skaplig elitseriespelare för att man håller någon enstaka match.
Både Adam Eriksson och Anton Byström kom in i laget vid perioder då laget som helhet inte gick speciellt bra.
Tror att det kan vara så att vi som läktarcoacher då lätt blir lurade, det kommer in en ny fräsch junior från de egna leden som med rivighet och intensitet visar ett helt annat go än de äldre ordinarie spelarna. Att man bedömmer denna junior på andra premisser än de ordinarie spelarna, man blir helt enkelt glad att det kommer in någon som ser ut att kämpa och därefter tycker/tror att spelaren är bättre än han egentligen är.
Sedan skall det ju tilläggas att vi som ser 60 minuter hockey per match, samt någon träning då och då inte har samma förutsättning att göra den helhetsbedömmning som tränare/ledare har. Hur är spelaren utanför hockeyn, i omklädningsrum, som medspelare, som lagkamrat etc.
Sedan är det ju ett väldigt stort steg mellan juniorhockey och seniorhockeyn, det får vi heler inte glömma bort.
MOBILT
· 
McFire:
Jag förstår verkligen inte detta. Han måste ha problem med attityden, för spelmässigt sett har han verkligen inte gjort bort sig i Elitserien.
Det är ändå lite märkligt, för det är långt ifrån första gången detta händer:
- Mattias Hellström gjorde 10 poäng och var +7 som 19-åring. Nu spelar han i division 1.
- Joakim Mattsson och Adam Eriksson gjorde det båda jättebra när var 18-19 år gamla. Nu spelar de i division 1.
Framförallt Hellström och Mattsson ansågs vara riktigt stora talanger.
Det finns fler exempel, till exempel Johan Dahlberg som av många kallades för "Den nye Wernblom". Han spelar för övrigt också i division 1 nu.
Varför blir det såhär? Om de håller skaplig Elitserieklass när de är 19 år gamla, så borde de väl åtminstone kunna bli bra allsvenska spelare?