J F K:
Jag tror publiken sviker för att hockey inte är en kampsport längre. Visst farten är högre, så hög att många spelare inte kan hantera det men speedskating går ju snabbt också och är ändå för djävla tråkigt.
De bästa hockeymatcher jag sett var Canada Cup finalerna 1987. Det hakades, hängdes, klängdes, screenades och fulades men hockeyn var fantastisk, hänförande och vacker, tekniken förstummande och en playmaker vann alltid över en häxpipa. Killarna var tvungen att hålla upp blicken för deras egen skull och ingen stod och vickade med rumpan i sarghörnen.
I dagens hockey handlar det bara om vilket lag som kan utföra ett spelsystem i högst fart med minst misstag. Väldigt lite utrymme lämnas för artisteri, buseri, känslor och dynamik.
Hela Skellefteås och Luleås spelide bygger på att alltid ha en spelare mer hem än vad motståndarlaget anfaller med, överbelasta på puckföraren och vända spelet. Detta jobb gör dom slaviskt med en dåres tålamod. Effektivt, ja men sjukt tråkigt.
Alla andra lag ligger hack i häl och jobbar för att bli lika monotont effektiva.
Skellefteå har en del kreativa spelare men va fan ska verkligen Jocke Lindström, Bud Holloway och Oscar Möller kunna vara de största sevärdheterna i Svenska högsta ligan???? Booooring!
MOBILT
· 
