Bad_Brett: Jo, förmodligen är det så. Man ser ju stundtals att man åker som fasen, men vinner man pucken så är man helt ensam helt utan understöd. Vilket får det att se löjligt ut.
I egen zon slår man ofta korta passningar, men då måste man spela sig förbi motståndarna också. Slår man en kortpassning i åktriktningen för motståndarna så spelar man bara fast sin kompis och det har hänt åtskilliga gånger.
Sedan är det så att en hockeyspelare som åker och funderar ser ut som om man inte kämpar. Många gånger är det absolut inte fallet, utan man kanske egentligen vill åka hur mycket som helst fast man blir passiv. Lite som att Possler i början av säsongen tog märkliga skott från alla möjliga vinklar och pucken gick in, så blir det helt ofarligt nu. Förmodligen går det inte med förlängda ryggmärgen, utan numera tänker han någon tiondel extra och då har redan målvakten hunnit reagera.
Bad_Brett:
Jo, jag håller med dig. Men man får inte ihop kropp och knopp. Lagspelet blir till en massa monologer och då blir det hjälplöst och patetiskt.
Ritolas intervju visar ju på någon typ av desperation. Det borde gå, men vi vettefan hur vi skall få ihop det.
Redigerad kommentar
NuMo:
Jag tycker faktiskt att det ser ut som att de verkligen försöker. Problemet är att de är helt osynkade i sina åkningar. De hjälper inte varandra, utan jagar en och en. Alla passningarna sitter dessutom på skridskorna. När man aldrig lyckas få något flyt i spelet, blir det en mental trötthet också.