J F K:
Visst är det så, Lander är bara en våt dröm, men konstigare saker har hänt.
Jag träffar folk från både Skellefteås och Modos organisationer i samband med mina åttaganden, framför allt Skellefteås. I Juniorlagen körs det ungefär lika hårt men upplevelsen av A-lagen är vitt skillda.
I Skellefteå tränar man de facto hårdare och mer matchlikt, det tolereras inte att någon inte gör sitt bästa och alla köper sin roll och lagets spelidè, man tränar som man spelar helt enkelt. I PP har man i princip haft två inspel och två avslutsvarianter med avslut framför allt från Möller och Lindström.
Skulle t.e.x Ritola komma trippandes där med lite flashiga översteg i 75% hastighet skulle han snabbt bli nedplockad.
Detta är krav från organisationen och gäller i högsta mån även kraven på tränare och övrig personal runt laget. Man får tycka vad man vill om Robertsson men jobbet han och Holm lägger ned för att förbereda spelarna för match är outstanding.
I Modo är stämningen mer stekarfrilla, inga tacklingar. Däremot är flippass och klubba/skridsko ett måste under träningarna. Träningarna är jobbiga men aldrig obekvämt jobbiga. Spelarna vill vara med och påverka systemet mer själva och ju fler kockar..... Ett tydligt exempel är ju PP som är varit en orgie i Improvisation och hittepå.
Jag vet inte om det kan ha något att göra med att Näslund och Forsberg och i viss mån Svarten var sådana talanger att dom kunde improvisera i de flesta matchsituationer och under hård press och på något sätt tror att det är det bästa sättet att spela även för ett Modo med betydligt lägre talangkonto?
Detta är såklart bara mina personliga tankar och uppfattning av det hela.
MOBILT
· 
Gäsp: Lander hade jag oerhört gärna haft i Modo. Han skulle nog vara som klppt och skuren för oss och passa ypperligt som förstecenter. Tyvärr tror jag inte heller att han blir aktuell.
Vi tog ju hem en liknande spelare - på papperet - som många av de som lyckats. Tyvärr har jag inte sett någon som helst utveckling på Ritola, utan han håller på i exakt samma fotspår. Både Möller och Thuresson hade ett tyngre första år, för att sedan blomma ut. Det som egentligen övertygar mest på Skellefteå är ju utvecklingen på i princip samtliga spelare, även om de kommit en bit upp i åren. Jimmie Jump var ju inte mer än en breddspelare när han kom tillbaka. Även om jag tycker att han kvoterades in i OS, så har hans utveckling varit remarkabel och han är väldigt långt ifrån ensam.