MoDo Hockey

8225: Jag tycker att tänket är rätt med mycket press och forecheck. Så långt är jag med. Spelet under Hellkvist ifjol var förutom spelet i egen zon riktigt bra, även om vi räddade väldigt mycket poäng genom en magisk förstakedja.

Det jag tycker är en katastrof är.
1. Vi tappar ofta tre man i anfallszon pga huvudlös forecheck. Det är sällan vi styr av dem, utan vi åker rakt mot motståndarnas spelare så de enkelt kan spela valfri spelare. Därmed blir också våra backar fega och kan inte stå kvar på blå. De backar hem.

2. I mittzon så har vi misslyckats helt att styra motståndarnas uppspel, så de kommer med fart, samtidigt som våra två backar är stillastående på egen blå. Utan hjälp av tredjeman (ofta center) så törs de inte stå upp, utan måste backa in i egen zon och helt bjuda in motståndarna att ta in pucken med kontroll.

3. I egen zon finns någon idiotisk tanke på att vi inte ska markera motståndarnas backar. Båda våra ytterforwards åker ned till eget mål. Det är ofta alla fem spelarna hamnar bakom förlängda mållinjen eller väldigt nära den, så deras backar får massor av bra skottlägen och motståndarna kan vid press enkelt spela en fri back för att behålla pucken. Dessutom blir vi väldigt övertaliga, vilket gör att det blir en osäkerhet om vem som ska markera motståndarnas forwards. Är det backen eller ytterforwarden? Många gånger tror spelarna att den andre ska göra det.

Vinner vi pucken så är vi fem spelare på liten yta. Vi har inget hot framåt, utan motståndarnas backar kan stå kvar på blå för att behålla pressen. Vi kan inte slå en lång passning heller, i och med att det inte finns någon sådan att spela. Därmed måste vi kortpassningsspela i egen zon för att överhuvudtaget ta oss ur. Det är svårt nog som det är, men har vi haft press på oss blir det ännu svårare att hitta någon bra passning med mjölksyra i benen.

Jag tycker att det helt enkelt är horribelt. Det bör dock inte vara svårt att justera mycket av det. De flesta spelare har hela sin karriär lärt sig spela på ett annat sätt, för vi är nog helt unika med sättet vi spelar i egen zon. Det mest frapperande är att Styf och Omark verkar helt oförmögna att se at det inte fungerar heller. Man kunde ju tro att haverierna mot AIK, Västervik och Tingsryd borde få dem att förstå att det inte går att spela så på den här nivån, men trots det ser vi flera gånger ytterforwards helt ensamma framför eget mål där man inte gör någon nytta, samtidigt som motståndarnas backar är fullständigt omarkerade och kan smyga ned.