MoDo Hockey

digitalbath: Det där är väldigt intressant. Det borde vara uppenbart vid det här laget att MoDos experiment sällan lyckas. Charlotte Gustavsson som helt saknade kunskap om ishockey, men istället fokuserade man på att hon var kvinna. Visionerna om att vi ska satsa mer "nordamerikanskt" har alltid gått åt pipan, utom möjligtvis under Näslund-åren.

Till slut verkade det som att verkligheten började komma ikapp. Man anställde Sundlöv och satsade på talangfulla svenska spelare i rätt ålder som låg på gränsen till SHL. Man minskade glappet mellan juniorverksamhet och elitverksamhet. Visst, allt var inte perfekt, men det började kännas hyfsat stabilt. Sedan fick man in Hellkvist som började ställa krav och kunde bygga självförtroende hos spelarna vilket blev pricken över i:et.

I våras, när Hellkvist lämnade, drog jag paralleller till Oskarshamn, hur de gick upp säsongen efter han lämnat dem. Jag kände mig oerhört trygg i det fundament vi hade lagt. Det kändes som att vi skulle kunna stoppa in i princip vilken tränare som helst och ändå bli ett lag att räkna med. Ack så fel jag hade.

För experimenten är tillbaka. Vi värvar skadebenägna kanadensare i slutet av karriären. Danska akademiker som säger sig vara intresserade av att lära sig "lite taktiskt spel också". Före detta juniorer som gjort någon obskyr resa i Schweiz. En finsk tränare som knappt kan prata engelska och som fått sparken av sin tidigare klubb under turbulens. Vi slår oss för bröstet och skryter om hur våra lån, till skillnad från konkurrenternas, minsann är signade för hela säsongen, men där samtliga ändå lämnade. En rad spelare har nu lämnat, och de ersätts med... nya experiment. Inlånade juniorer som nött bänk stoppas direkt in i förstakedjan. Den tilltänkte kreativa tilltänkte förstecentern placeras i en brunkarkedja.

Det är helt galet hur MoDo lyckas göra det enkla så fruktansvärt komplicerat. Varför inte bara värva en etablerad tränare, behålla Björklund med flera som stomme, locka till sig talangfulla juniorer från resten av landet som sett resan som Sellgren, Norlinder, Berglund, Hedberg mfl har gjort och sedan utnyttja den ekonomiska överlägsenheten med att fylla på med allsvenska toppspelare och 1-2 nordamerikanska jokrar. Vi hade kanske inte kunnat utmana Timrå, men hade varit ett givet topp-6-lag.