MoDo Hockey

Nucky: Det här är ett känt psykologiskt fenomen som kallas "Post-purchase rationalisation". Har du lagt 10 000 kr på att köpa en ny mobiltelefon, så kommer du med största sannolikhet inte vara mottaglig för information som skulle tyda på att det var ett dåligt köp. I det här fallet har vi alla varit så övertygade om att Karlin och Hinken gör allting rätt, att vi därmed per automatik utgår ifrån att även beslutet att skeppa Modigs var rätt. Jag kan lova att om det var Styf och Glader som hade kickat Modigs, och MoDo sedan hade rasat ytterligare i tabellen och hamnat i negativt kval, så hade folk varit skogstokiga.

Som jag skrev tidigare så har Leif Boork kört med samma stil under hela sin tränarkarriär, dvs nolltolerans mot surande och spelare som inte accepterar bänkningar etc. Det har inte varit speciellt framgångsrikt.

Men oavsett hur ohållbar situationen må ha varit, så blir det bara patetiskt att hävda att han var en högst medioker spelare i MoDo. Trots att han bara spelade 36 matcher, kan han stoltsera med följande siffror:

- Bäst +/- (+15)
- Flest mål i spel 5-mot-5 (18 st)
- Högst andel förstaassist (11-3)
- Näst bäste straffläggare efter Nordin
- Delad tvåa med Sam i poäng per match (0,89)

Detta är fakta och gör att min bedömning av att han var en av lagets absolut bästa spelare (om inte den bäste) inte går att ifrågasätta. Vidare går det inte heller att ifrågasätta det faktum att MoDo floppade fullständigt efter att Modigs lämnade (även om vi tog mycket poäng på slutet kom vi aldrig upp i samma nivå rent spelmässigt som vi hade före jul). Visst, det blir lite hönan och ägget, och det kan såklart vara så att man gjorde analysen att det sämre spelet var kopplat till dålig stämning i omklädningsrummet och att försäljningen av Modigs var ett desperat försök att göra en förändring i syfte att få upp moralen igen.

Poängen är dock, att oavsett hur man väljer att se på det, så säger precis all fakta att det var ett felaktigt beslut. Det blir så otroligt löjligt att försöka hävda motsatsen. Det är ungefär som om jag skulle insistera på att Björklöven borde ha kämpat hårdare för att behålla Wallson. Det torde vara uppenbart för alla att de har ryckt upp sig och blivit ett bättre lag sedan Stråhle tog över.

Enbart enögda MoDoiter kan försvara sparkandet av lagets stjärnforward, bevittna hur spelet havererar fullständigt, så till den vida grad att man har problem att vinna över Kristianstad och släpper sedan in ÅTTA mål i den direkt avgörande semifinalen och sedan vara nöjda och konstatera: "Vi gjorde rätt som kickade honom, vi borde vara nöjda med säsongen, vi kom ju 12:a förra säsongen!". Det blir surrealistiskt och nästan lite gulligt, ungefär som ungar som basunerar ut "Min pappa är bäst i världen!".