MoDo Hockey

SnabelA: ´ st SHL största problem är att majoriteten av lagen inte spelar för att vinna SHL utan för att inte åka ut. Detta bäddar för en extremt tråkig och styrd ishockey där tränare och sportchefer är livrädda för att bryta mönster, chansa lite ( både i spelet och gällande värvningar ).

Lagens unga spelare får 5 minuter i en 4e lina och gör dom inte ett hat-trick får dom sitta på bänken i slutet av varje match då det ska avgöras för då ska legoknektarna göra skäl för sin lön (vilket sällan händer).

Detta innebär också att klubbarna hela tiden går på vad man tror är säkra kort när man värvar tränare och spelare. Man tar den där trötta tränaren som stått i ett SHL bås i 20 år och som hade slut på energi och visioner redan för tio år sedan. Man slänger utan att tveka +150.000 i månaden på någon Tjeck eller Finne som ser sin chans att dryga ut pensionskontot.

Det är omöjligt att bygga långsiktigt för att alla spelare numera har kontrakt som ger dom möjlighet att bryta i händelse av degradering och tränare sparkas hit och dit ofta i panik. Fansen tappar fattningen i oktober-November då laget har tre raka förluster i rädslan av att ramla ur. Det är ungefär här sportchefen börjar leta efter nästa Legoknekt som efter 14 mål i AHL eller SM-liiga nu ska frälsa laget och ta fansen med storm.

Att hela ligan är WOKE och politisk korrekt till max gör ju inte saken bättre. Precis som ovanstående skribent påpekat är det numera totalt förbjudet att säga vad man tycker som spelare, tränare, sportchef, journalist med mera för då ska man rullas i tjära och fjädrar och paraderas inför hela Sveriges presskår som aldrig tvekar att kasta första stenen. Fan, många fans vågar ju inte ens säga/skriva vad dom egentligen tycker.

Ovan på det har vi en sektliknande domarkår som har en immunitet mot kritik som skulle få vilken diplomat/politiker att dregla i avundsjuka. Detta i sin tur avspeglar sig i spelet då det inte sällan, ja jag skulle till och med säga att i princip alltid är domarna som står i centrum när matcher avgörs. Denna immunitet har nämligen utlöst Dunning–Kruger-effekten. ( sv.wikipedia.org/wiki/Dunning–Kruger-effekten ). Som fullständigt förstört Svensk Hockeys domarkår.

Storklubbarnas hängivelse till att stoppa en utökning av ligan har fått Svensk Hockey att hamna i ett totalt vacuum där någon sorts tillväxt är helt omöjlig. Ett företag som inte tillåts växa kommer till slut att kväva sig själv. Allt detta för att dessa klubbar är livrädda att dela med sig av kakan av pengar som TV-bolagen kastar på dom.

Vad är lösningen då? Fan vet men jag skulle tycka det vore intressant att öka ligan med upp till 6-8 lag. Sen måste man kasta korrektheten åt sidan och ta bort skyddsbubblan som Domarsekten befinner sig i. Dom ska vara vägledare i matcherna, så osynlig som möjligt och inte längre tillåtas vara "stjärnan" i matcherna.

Tänk vilken fräsch fläkt det skulle vara med Modo, Björklöven, Djurgården, Södertälje, Västerås, Mora, Karlskoga med flera krigandes med Färjestad, Frölunda e.t.c om poängen. Man kanske till och med skulle kunna köra derbygrupper igen. För Modofansens del skulle det innebära lite fler matcher mot, Timrå, Löven, Luleå, Skellefteå. Smaka på den.

Over and out. /Sawchuk