Mora IK

Forever MIK:

Visst är det så. Det är lite grann som engelska ligan, där ett fåtal lag dominerar år från år. Intresset hålls ändå vid liv tack vare den stora omsättningen av lag och öppenheten i serieupplägget. Jag är rädd att hockeyn går en annan väg; Ökade klyftor mellan topp och botten i elitserien, samt större tröghet för ES-lagen att åka ur med hjälp av såväl ekonomiska styrmedel som idrottspolitiska åtgärder.

Personligen har jag under många år nu (långt innan Mora gick upp också) tyckt att toppstriden är fullständigt ointressant. Det är runt strecken det intressanta finns. Visserligen är kanske ishockeyn runt strecken inte fullt lika glamorös som där uppe i toppen, men där finns själ, där finns hjärta, där finns kampen och det känns faktiskt långt mycket mer genuint och närmare det som jag vill kalla idrottslig själ.

Att folk orkar bry sig i att LHC - med ännu en ihopköpt glamourtrupp, nästan helt utan förankring i den östgötska myllan - en torsdagskväll i januari spelar om tredjeplatsen i ES mot ett FBK, vars ego totalt plöjt söder allt vad ödmjukhet och vett heter, kan jag inte förstå. Ja, förutom de närmast sörjande då förstås.

Bukefalos:

Jag vet faktiskt inte om det är så etablissemanget vill ha det. De vill se om sitt eget hus och tänker kortsiktigt. Jag tror dock säkert att även de inser att det håller på att barka åt fanders och att svensk ishockey kan drabbas rätt hårt långsiktigt sett. Det är väl lite som miljöproblematiken. Alla oroas över det, men att göra uppoffringar i livsstilen för att dra sitt strå till stacken går ju bara inte.