Mora IK

en handfull reflektioner från Röglebataljen:

Matchen:
Tre faser.
Period ett: Prolog. Två gamla bekanta fribrottare känner på varandra.
Period två: Match. Mora vill längre än till SA.
Period tre. Efteråt. "Va, vänta lite. Har inte matchen tagit slut än..?"

Publik:
Om inte jag gjort hemmapremiär i Röglematchen med min mor och son (tre generationer Guru) hade man inte ens nått 900-strecket i publik. Klent.
Snacket om vädret tror jag inte på - Morabor kan hantera sämre väder än så (annars har man bosatt sig fel). bor man dessutom någorlunda centralt i tätorten behöver man inte ens åka bil till hallen.

Gissning:
Han som sprang runt och försökte få igång "andra sidan", kan det ha varit Ljungberg?

Klacken:
Liten, men förvånansvärt entusiastisk. Höll igång nonstop i första kvarten, trots milt sagt avvaktande spel, och näst intill nada hjälp utifrån. Se'n tog man tidig paus, för att ha god fart och i varje fall märkbar hjälp i andra.
I tredje tror jag att det blev så nervöst på alla håll och kanter att man glömde bort att hålla igång hela tiden.

Trummor:
Mitt grundtycke är "inte trummor" i en klack. Behöver jag dock välja mellan klassiskt "Mora-tyst" och en liten klack som behöver trummans hjälp, väljer jag utan att tveka trumman.

Matchens behållning:
Det som försigick inne i huvudet på Martin Jansson då han hade pucken bakom mål inför 4-0:
"...och vem ska jag passa nu då..? tar ett skär framåt så kan jag se bättre... va fan, inte finns det några backar här heller..? ruggigt ödsligt..." Och så vänder han sig om, fintar lite och lägger upp den i nättaket från någon meters håll. Se'n kommer försvaret pinnande.

Kommentaren efteråt:
Lückner i MT: "Man får inte sluta spela i tredje, man måste ända in i kaklet, man får inte göra en Brink."