Mora IK

freppe:
För att nu envist hänga kvar vid nämnda match så undrar jag egentligen om vi såg samma den där magiska kvällen för två år sedan? Den slitna klyshan "motivation slår klass" kan väl inte under några omständigheter appliceras på den "drabbningen". Inte heller det omvända. Det var något av det mest lustiga (eller olustiga om man så vill) jag någonsin sett utspelas på en rink någonsin. Det som skulle föreställa ishockey var egentligen någon pseudohistoria mellan ett lag som inte ville vinna, och ett lag som inte kunde. Inte så konstigt då egentligen att det blev som det blev.

Jag vet att jag upprörd ringde en kompis i 1:a eller 2:a periodpausen, och vi sade båda samstämmigt att det här är patetiskt. Det är kört. Leksand vill inte, och kommer inte att vinna så som de spelar. Vad som sedan hände efter sista periodpausen var kanske inte särskilt märkligt. Min gissning är att LIF snackade igenom det som utspelade sig "där ute" och jag kan nästan höra vad som sades: "Det här funkar bara inte. Ska vi ha någon som helst heder kvar så kan vi inte förlora." För precis så dåliga var SAIK denna afton. Att sedan Pajen i sista perioden såg ut att vilja käka upp pucken istället för att den skulle leta sig mot leksandsmålet var ju verkligen hedervärt, och förvånande på samma gång. Jag tror dock inte vi hade sett en sådan aktion i första eller andra perioden, utan det var kanske mer frukten av att man bestämt sig för att avgå med hedern i behåll.

Visst kan vi fortsätta skänka LIF en tacksamhetens tanke, om och om igen för all evinnerlig framtid. (Själv tycker jag bara att de gjorde sin förbannade plikt som professionellt ishockeylag). Men i så fall tycker jag att Leksand bör ägna en minst lika stor tacksamhetens tanke till Mora IK också. Hade inte vi funnits hade kanske Leksand varit Dalarnas svar på Edsbyn i bandyallsvenskan. I bästa fall :-)