Regler:
- Posta inget personligt (hälsningar osv), det sköts bättre via direktmeddelande, email eller liknande.
- När du skapar en tråd, sätt en beskrivande rubrik.
- Läs igenom ditt inlägg/din tråd en eller två extra gånger innan du postar för att rätta eventuella stavfel och för att se till att du uttrycker dig som du har tänkt dig.
- Var trevlig, behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
Efter att ha sett samtliga MIK-matcher i Spengler Cup tycker jag att det visades med all önskvärd tydlighet hur mycket en "energi"-line som bara jobbar på och jagar livet av motståndarna betyder. I matcherna mot Canada, Khimik och Eisbären fanns en sådan med och då slapp MIK befinna sig i egen zon större delen av matchen som mot Davos då MIK hade enorma problem att ta sig ur egen zon och få tryck på motståndarna. Den line jag pratar om är givetvis 77-78-43 som tyvärr sällan får särskilt mycket ros, men det är ju så det brukar vara med hårt jobb i tysthet. Nu fick de även chansen i PP några gånger och det var positivt och såg lovande ut. Kan ju behövas ett komplement till "ge-pucken-till-Brendl"-taktiken som annars är MIK:s PP-idé. För 77-78-43 är alla skickligare offensiva spelare än de ges credit för, ta bara 78:s skott till exempel, han har gjort ett par fina både i Spengler Cup och i avslutningen på elitserien.
Andra som visade framfötterna var Brendl - med sin målinstikt - och Pitkimäki som känns oerhört stabil. Annars var det mest små ljusglimtar: Eric J visade spelkänsla några gånger men var för det mesta anonym, Bergqvist glimtade till stundtals, Jardine jobbar på rätt bra och verkar slita för att få chansen igen och Kapla - och det lilla man hann se av Cedergren innan han blev skadad såg lovande ut. På minussidan var framförallt Kultanen - MIK:s bästa försvarsinsats gjordes när han satt på läktaren - och Rämö som jag inte tycker känns alls lika trygg i målet.