Mora IK

Kråkbergsanton: För att riktigt förtydliga jantelagen kommer här en förklaring:


Jantelagen

Jante är namnet på en plats i Aksel Sandemoses bok En flykting korsar sitt spår. Jante är hembygden, byhålan, småstaden vilken inte kan se bygdens son eller dotter som en unik, vuxen människa med talang och skicklighet. Jante kan i överförd bemärkelse vara en omgivning vilken som helst, arbetsplatsen, klassrummet, skolan, släkten, familjen, gänget.

Detta är jantelagen:

Du skall icke tro, att du är något.
Du skall icke tro att du är klokare än vi.
Du skall icke tro att du är bättre än vi.
Du skall icke tro att du vet mer än vi.
Du skall icke tro att du är förmer än vi.
Du skall icke tro att du duger något till.
Du skall icke skratta åt oss.
Du skall icke tro att någon bryr sig om dig.
Du skall icke tro att du kan lära oss något.

En effektiv lag för att hämma och slå ner en människa i skorna, eller hur? Lagen är i bruk dagligdags överallt där någon försöker komma med idéer, förändra, bana väg, göra landvinningar, rationalisera, hitta på nya lösningar, peka på nya rön. En människa från Jante säger till exempel: Så har vi aldrig gjort förr!
***

Den berömda jantelagen misstolkas ganska ofta och används som försvar för klantskallar. När någon utsätts för en synpunkt som inte passar i smaken eller ett uns kritik så börjar det talas om jantelagen, vilket är en misstolkning. Jantelagen handlar i grova drag om att ingen är profet i sin egen hembygd, det som redan Bibeln talar om. Jantelagen säger inte: En ann´ är så god som en ann´ - vilket många vill tro.

Varje gång någon understår sej att komma med kritik, kan man inte hänvisa till jantelagen. Man måste tåla att folk säger vad de tycker ibland. De kanske har rätt. Alla som får en idé eller ett förslag spolade är inte offer för jantelagen! De är utsatta för omgivningens sunda omdöme. Det finns så stolliga idéer och förslag att de helt enkelt inte fungerar utanför Jante heller! Det gäller att inse skillnaden.
***

Det allra värsta som kan hända i jantelagens värld är när någon byter ut ordet du mot ordet jag och anpassar innehållet efter det. Jag skall inte tro att jag är något osv. När någon blir ett eget litet Jante och dömer ut sej själv och sina idéer är det förödande.

Balansgången mellan sund självkritik och destruktivt självförakt å ena sidan och uppblåst självförhävande å den andra är svår och kanske en mognadsprocess. Där kan ingen från Jante hjälpa till, det ligger inom varje människa att skapa balans mellan ytterligheterna. En liten tröst från en vän man litar på kan då vara det bästa stödet: Du duger som du är!