Regler:
- Posta inget personligt (hälsningar osv), det sköts bättre via direktmeddelande, email eller liknande.
- När du skapar en tråd, sätt en beskrivande rubrik.
- Läs igenom ditt inlägg/din tråd en eller två extra gånger innan du postar för att rätta eventuella stavfel och för att se till att du uttrycker dig som du har tänkt dig.
- Var trevlig, behandla andra så som du själv vill bli behandlad.
· 
Man kan kanske jämföra med handboll istället, något som jag förvisso tittar på allt för sällan. Där är det mycket kroppskontakt och hela tiden på gränsen av vad som är tillåtet. Domarens visselpipa ljuder titt som tätt och det blir frikast på frikast. Ändå är det väldigt sällan som sinnet rinner över på spelarna.
En anfallare blir hårt nerslängd på golvet när han försöker bryta sig igenom köttmuren för att göra mål, reser sig raskt och tar hand om frikastet utan att placera ett knä i motståndarens solar plexus.
Är det mentaliteten hos handbollsspelarna som skiljer sig från hockeyspelarnas? Knappast beror det på att hockeymatcherna är mer betydelsefulla än handbollsmatcherna. Kanske har det bara blivit så här och traditionen gör att det i en hockeyrink är mer accepterat att "spåra ur" och börja slåss medan ett liknande beteende på en handbollsplan skulle anses vara pinsamt.
Vad vet jag? Låter som ett ämne för en doktorsavhandling. Nu är det i alla fall dags för fredagsfika!