Mora IK

Barbapappa: fotbollen känns mer äkta på läktarna än vad hockeyn gör, som själv förvandlar sig mer och mer till ett medelålders slipsnäste med grupper av ungkarlsbakåtslick och barnfamiljer. Klacken ses som en kuriositet, inte som det naturliga centrum den bör vara. Det känns på vissa håll i landet väldigt polerat, uppstyltat och nästan falskt jämfört med den skönt kaotiska blandningen av folk som klängde sig fast på de tokbranta läktarna i gamla Mora Ishall. Det är lite som att popcorn går före själva idrottsupplevelsen, lite så där "tvångskul" som after ski på Högis, inte så lite svenne banan.

Detta i min mening nerköp som kom med de stora pengarna och de stoppade stolarna är ändå att föredra jämfört med den svans som (pinsamt nog) fotbollen inte förmår göra sig av med. Hellre sitter jag omringad av bilförsäljare med fläckfria nyköpta kepsar och halsdukar än blir nersprungen av en chimpansflock. Hellre trängs jag i baren på FMMA med fulla tjänstemän än blir hotad i korvkön på en fotbollsarena. Tycka vad man vill om slipsfolket, dom är hundra gånger mer fans än aporna som slåss. Om vi någonsin ser våldsamma tendenser i Mora hoppas jag innerligen att personerna i fråga får...spö skulle jag vilja skriva, men det går ju inte. Vi får tro att Janne Simons avskräcker från sånt här trams.